PROSA. Dunning-Kruger-effekten av Andrés Stoopendaal är en träffsäker samtidsroman full av igenkänning, enligt Carolina Thelin. Hon definierar den som “en bok som dissekerar identitetspolitiken och borgarklassens diskreta charm genom en dumdryg storstadshipsters ögon.”
PROSA. “En bisarr, sorgmodig samling berättelser om främlingskap, och om en nostalgisk längtan efter det förflutna och det som kunde ha varit om inte det verkliga livet trängt sig på och för alltid placerat flyktingen i limbo”, anser Elisabeth Brännström om Det kan kvitta av Agota Kristof.
PROSA. Stilen är lärd, sparsmakad och sinnrik, långt bortom dagens rådande autofiktiva stilideal, anser Erik Cardelús som läst Stewe Claesons bok om Seneca den yngre.
ROMAN. Thomas Almqvist har läst Dominique Fortiers roman ”Pappershem” och uppskattar de stilistiska gesterna som är små och precisa.
KLASSIKER. Starka band av Vivian Gornick är otvivelaktigt en klassiker som står sig bra och lyckas med att utforska de nötta men ändå starka banden mellan en mor och en dotter, skriver Elisabeth Brännström.
PROSA. Skurkens dans av Fiston Mwanza Mujila är fylld av detaljer, levande iakttagelser och en myllrande mångfald av människor. Sättet att skriva är motsatsen till allt som heter återhållsamhet och författarens fantasi har inga gränser, skriver Thomas Almqvist.
RÖRIGT. St Aubyn vill, i sin inte särskilt tjocka men ack så röriga bok, få in så mycket av allting att ingenting av vikt kommer ut, konstaterar Carolina Thelin som läst den aktuella romanen Dubbelblind.
LITTERATUR. Carsten Palmer Schale, som är en kännare av världslitteraturen välkomnar valet av Abdulrazak Gurnah till årets Nobelpristagare i litteratur. “En av världens bästa nu levande författare” är hans omdöme.
ROMAN. Framtid ska min dotter heta av Bernt Olov Andersson är en roman om fattigdom, lidande och kamp, men också om människans förmåga att hitta glädjeämnen och att övervinna till synes oöverkomliga hinder, skriver Thomas Almqvist.
