Tove Ditlevsen – när liv och dikt blir ett
PROSA. ”Så kan Ditlevsen levandegöra sitt biografiska material och skapa ett levande bevis på att liv och dikt hör ihop,” skriver Lis Lovén, som läst ”Ansiktena”.
Stefan Lindbergs roligaste bok hittills
ROMAN. Efter ”Nätterna på Mon Chéri” och ”Splendor” fullbordar Stefan Lindberg sin Fridhemsplanstrilogi med ”Viskarna”. Erik Bovin konstaterar att den avslutande delen handlar om mycket, arv, identitet, sanning, lögn och existentiell utsatthet, men också är Lindbergs roligaste bok hittills.
Pia Raattamaa Visén har utsökt gestaltningsförmåga
ROMAN. ”Pia Raattamaa Visén har skrivit en berättelse på mättad prosa och det som är starkast är den utsökta gestaltningsförmågan, utmejslingen av karaktärerna,” skriver Bo Bjelvehammar.
Irene Solàs roman frambringar tro på berättandets helande kraft
ROMAN. Irene Solàs ”Jag sjunger och bergen dansar” är en roman som får en att tro på, berättandets helande kraft, menar Erik Bovin.
Tokarczuk skildrar året 1913 i en häxbrygd
TOKARCZUK. Nobelpristagaren Olga Tokarczuk är tillbaka och det med besked, konstaterar Gregor Flakierski, som läst hennes senaste roman i svensk översättning, ”Empusion”.
Bengt Jahnsson-Wennberg ger prov på sällsynt förmåga i fängslande roman
PROSA. ”Bengt Jahnsson-Wennberg har en sällsynt förmåga att iaktta bärande enskildheter, att skruva på dramaturgin och ge goda vibrationer vid läsningen,” skriver Bo Bjelvehammar som läst romanen ”Vad är klockan, egentligen?”.
Jan Henrik Swahn för sitt skrivande till högre rymder
ROMAN. ”Jan Henrik Swahn har just lyckats med att föra sitt skrivande till ännu högre rymder. Ett rikt och mångskiftande författarskap blir ännu bättre, säkrare och fullt av frustande lust,” skriver Crister Enander som läst den aktuella romanen ”Vattenläkaren”.
Prosa: Ur ”Berlingryning” av Valle Wigers
ROMAN. Valle Wigers har tidigare medverkat i Opulens. Nu är han aktuell med romanen ”Berlingryning”. Vi har nu nöjet att presentera ett utdrag i form av bokens första kapitel.
Sorgsen betraktelse över allt som gått förlorat
PROSA. ”Som sorgsen betraktelse över allt som gått förlorat, människors våld mot djur och (mer indirekt) mot varandra, fungerar ”Mjölkat” på det hela taget fint även om den kanske inte lämnar något djupare intryck,” skriver Anna Remmets som läst Sanna Samuelssons debutroman.