PROSA. Idag är det Förintelsens minnesdag och 75 år sedan Auschwitz befrielse. Romanen Det var jag som skulle dö av Natalie Verständig Axelius känns som ett mycket viktigt bidrag till den redan omfattande vittneslitteraturen, skriver Elisabeth Brännström.
AUTOFIKTION. Jesper Nordström har läst en roman som är en författares uppgörelse med en mamma vars religiösa fundamentalism skapade rädsla och övergivenhet hos barnet.
SPRÅKKÄNSLA. Maja Thrane skriver med en säker språkkänsla i en prosalyrisk stil, som är tät och där varje ord känns nödvändigt och avvägt, skriver Bo Bjelvehammar.
FANTASTIK. “På ett många gånger humoristiskt sätt skildrar han ett Bagdad där ett mångskiftande persongalleri försöker överleva i en nyckfull och dödlig miljö”, skriver Pål Eggert som läst Ahmed Saadawis Frankenstein i Bagdad.
KRAFTPROV. En okänd man är inte ett verk av en åldrad författare som börjat tackla av, utan snarare ett kraftprov, skriver Anna Remmets som läst En okänd man av Marguerite Yourcenar.
SPARSMAKAT. Fleur Jaeggy har ett märkvärdigt, sparsmakat och betraktande språk. Ett stråk av dysterhet anas. Något vemodigt tränger sig på och in, skriver Robert Myhreld.
ROMANKONST. Under fikonträdet är en ytterst läsvärd roman om kärlek och lidande, sorg och längtan men också om galenskap och om inbördeskrigets absurda vansinne. Vojnović är en mycket duktig berättare, skriver Thomas Almqvist.
SKARPSYNT. “Hon är uppmärksam på människors beteenden och rent av skarpsynt när det gäller att analysera relationer och frilägga deras anatomi. “Bo Bjelvehammar har läst Doris Dahlins nya roman Ogjort.
ROMAN. Nobelpristagaren Peter Handkes kanoniserade genombrottsroman, Berättelse om ett liv, är inte bara en god introduktion till ett omfattande författarskap, utan även en gripande skildring av ett kvinnoliv, ur en sons perspektiv, skriver Nette Wermeld Enström.
