Roman rik på värme och bildning
PROSA. Det här är en roman som är sorglig, men rik på värme och bildning, skriver Bo Bjelvehammar som läst Göran Greiders bok om Dan Andersson och Märta Larsson.
Skandalomsusad bok om nazikollaboratör
PROSA. Som roman betraktat fungerar Stella ganska bra. Den är ofta lite väl kitschig, men spännande och ibland rätt så lärorik, skriver Elisabeth Brännström om Takis Würgers skandalomsusade bok.
Prosa: Under jorden
DEBUT. Isabella tror att hon är en helt vanlig tonårstjej som bor hemma hos sin farmor. En dag kommer två märkliga figurer på besök och hon får följa med till en hemlig magiskola där hon får lära sig att behärska de fyra elementen.
Viktig roman, men inget mästerverk
PROSA. ”Tjeckiens första flyktingroman” är mindre intressant som litteratur betraktad, även om den onekligen är relevant som debattinlägg, anser Anna Remmets.
Köksbordssamtal med Ingemar Claesson
I SAMARBETE MED PARTNER. “Det gudomligas ofattbarhet, mystikens mötespunkt, är ett viktigt samtalsämne, måhända grundstenen, i boken.” Ann-Charlotte Sandelin har träffat författaren Ingemar Claesson som nu kommer ut med sin religionsfilosofiska roman Öster om intet.
Lättsam och kärleksfull Österlenskildring
PROSA. Karin Brunk Holmqvist är som alltid lättsam och skriver med stor närvaro och humor om enkla, vanliga människor på ett varmt och inkännande sätt, skriver Bo Bjelvehammar.
Kraftfullt och ambitiöst romanbygge
LITTERATUR. Renegater av Klas Östergren är ett otroligt kraftfullt och ambitiöst romanbygge, som spänner över många år och skiftande händelseförlopp och innehåller flera intressanta och välresearchade ämnesområden, skriver Elisabeth Brännström.
Essä: Några trådar i en oändlig väv
GENERATIONSFLÖDEN. “Min upplevelse vid läsningen är starkt präglad av en känsla av att jag är förvisad till åskådarplats eller till att vara del i en livlös fondkuliss”, skriver Rabbe Kurtén i sin essä om Lydia Sandgrens omdebatterade roman Samlade verk.
Spänningsroman med finurlig humor
PROSA. Jag känner nog allmänt sett att Håkan Nesser verkar lite trött, men visst finns det småfinurliga och humoristiska draget kvar i hans skrivande, skriver Bo Bjelvehammar.