ROMAN. En välvillig läsning skulle kunna vara att Ola Nilsson inte har försökt skapa psykologiskt djup, utan snarare en mörk saga, skriver Anna Remmets om den aktuella romanen Vittring.
NYANSER. Det märks att Pooneh Rohi behärskar språkets alla nyanser. Hölje äger både skönhet och skärpa och jag hade verkligen velat omfamna den – men kommer inte nära, skriver Carolina Thelin.
EXISTENTIELLT. Karl Ove Knausgård fångar på ett bländande sätt existentiella frågor, han skriver ur egna erfarenheter, som gör hans berättelse närvarande och trovärdig, skriver Bo Bjelvehammar.
UPPVÄXTSKILDRING. Blicken är barnets, glasklart genomskådande men ändå utan att begripa. Det är en smärtsam historia om sorg och uppväxt, berättad med ett rikt och ljust språk, skriver Camilla Carnmo om Obehaget om kvällarna av Marieke Lucas Rijneveld.
BOKSLÄPP. Idag släpper Rabén & Sjögren romanen Prinsen av Porte de la Chapelle av Annelie Drewsen. Boken handlar om den ensamkommande ynglingen Salar som vi första gången fick stifta bekantskap med i en novell i Opulens för två år sedan. Elin Stadenberg ringde upp författaren.
ICKELINJÄRT. Dansken Bjørn Rasmussens Jag är gråvit är ingen respektabel framgångsberättelse men det är inte heller någon upplyftande historia om frigörelse. ”Det är betydligt intressantare än så”, skriver Anna Remmets.
RYSK ROMAN. “Jag har egentligen bara en sak att säga till dig som tänker läsa Michail Sjisjkins Erövringen av Izmail: Se till att växla ner… och bry dig inte om var du hamnar”, skriver Robert Myhreld.