RELATIVISM. Det finns något tvivelaktigt med konstkritiken. För vilka anspråk gör konstkritikern när denne uttalar sig om att ett konstverk är vackert? Ett sanningsanspråk? Eller är det så att man har upphört att tala om sanning i fråga om det som är vackert?
FEMINISM. “Med sitt författarskap vill Solnit bidra till ett vidare grepp kring mekanismerna bakom misogyni, förtryck och kvinnovåld, vilka sediment dessa vilar på genom människans historia ända tillbaka till jägare/samlarsamhällena, och agensen som förenar vår tids kvinnoförakt, trakasserier, näthat, våldtäkter och mord”, skriver Helena Lie om Rebecca Solnits nya essäsamling.
MEDRYCKANDE. “I självbiografin Livet som nu kommer ut på Natur&Kultur lagom till Åsa Mobergs sjuttioårsdag skriver hon, medryckande och insiktsfullt, om sitt liv från uppväxten på Lidingö på 1950-talet fram till 2004 då hon träffade sin nuvarande man, Bror Boije”, skriver Elisabeth Brännström.
BEKÄNNELSEPOESI. “Samlingen är en pendel mellan glädje och sorg, ljus och mörker, försök att leva, längtan efter att dö, dagar på hispan, dagar i vardagen, kärleken till sina barn, tro och otro”, skriver Helena Lie om diktsamlingen Leva eller dö av Anne Sexton.
FÖRLOPP. “Hans senaste verk, diktsamlingen Ming, skiljer sig en hel del från romanen, men är lika inlockande och lakonisk i tilltalet. Lika avrustad från inställsamhet. Det är inte särskilt ljust, men har relevans”, skriver Helena Lie om Bjørn Rasmussens nyutkomna diktsamling.
KÄRLEK & POLITIK. “Den trassliga men starka vänskapen mellan de två väninnorna är ett kitt som fogar samman alla delarna till en helhet.” Carolina Thelin har läst den avslutande delen i Neapelkvartetten av Elena Ferrante.
KVALITET. “Jakten på det nya och det för stunden heta och det parallella avskaffandet av journalistikens kvalitetsinslag – grävgrupper, längre reportage, recensioner – leder oss in i en återvändsgränd”, skriver Lisa Bjurwald.