BRISTANDE. “Diorama” är en välspelad dramatisering av tvåsamhetens våndor och lockelse samt kärlekens minsta, osynliga byggstenar. Som inte riktigt sitter ihop.
NJUTBAR. Den unga America dimper ned i Dr Stranges knä från ett annat universum, vilket i Sam Raimis regi blir till en underhållande vänskap – med drag av skräckfilm.
OSTABIL. Hur gick det egentligen till när Eiffeltornet skapades? Att göra en film om landmärket som numera är synonymt med Paris är ingen dum idé. Men den här filmen är ett – visserligen påkostat – fuskbygge.
FILMRECENSION. Med en väldig precision lyckas “Drive my car”-mannen Ryûsuke Hamaguchi få in kärlek, sex, sorg och en massa annat som kan kasta omkull hela livet på ett ögonblick i en trio lågmälda novellfilmer.
SJÄLVHÅNANDE. Nicholas Cage som spelar sig själv, hånglar med sig själv och refererar till sin egen karriär hade lätt kunnat bli för mycket. Men “The unbearable weight of massive talent” blir på det stora hela en kul metakomedi.
PLANLÖS. Den svenska sagofilmen ”Emily och den hemliga resan” minner om klassiska fantasyfilmer som ”Labyrint” och ”Den oändliga historien”. Men utan tydlig riktning går den vilse bland infallen.
NYTOLKNING. Musikalen om Cyrano de Bergerac skippar den långa näsan till förmån för ett utanförskap med högre insatser. Peter Dinklage briljerar i den klassiska rollen som, trots två sekler på nacken, verkar skriven för just honom.
BÖGFEST. “Magisterlekarna” är en charmig mix av high school-drama, homoerotik, snygga kläder och duktiga skådespelare. Men mörkret lyser med sin frånvaro.