Oroväckande åktur genom historien
SPÄNNING. “Trots att romanen skapar lite för många frågor som aldrig besvaras, är den tillräckligt spännande för att sporra de läsare som gillar att sträckläsa,” skriver Elisabeth Brännström.
Glücks prosabok värmer hjärtat
PROSA. Thomas Almqvist har läst Nobelpristagaren Louise Glücks ”Marigold och Rose”, hennes debut som prosaförfattare. Han konstaterar att det är en mycket egenartad berättelse eller saga som därtill är hjärtevärmande.
Planeten och planet
PROSA. “Planeten bjöd på motstånd, planet var verktyget för att för ett ögonblick lyckas överstiga hindret.” Robert Myhreld läser “Kamrater på en irrande planet” av Antoine de Saint-Exupéry i en nyöversättning men blir, dess värre, inte särskilt berörd.
Kylig och stram elegans
PROSA. I Peter Handkes senaste bok i svensk översättning ”Min dag i det andra landet”, med undertiteln ”En demonhistoria”, sammanstrålar flera av hans stilelement och teman, konstaterar Jesper Nordström. Och finner att boken “återupprättar värdet hos de tysta, egna och undfallande.”
Rappt skriven roman
PROSA. Miriam Toews vet verkligen hur en god historia ska berättas och besitter dessutom en skarp psykologisk blick, anser Thomas Almqvist.
En skir röst från något evigt
PROSAKONST. Torsten Green-Petersen har läst de senaste delarna av Jon Fosses septologi. Vissa har liknat den vid barockmusik, men Green-Petersen tycker att den påminner om en vacker fäbodpsalm.
Vemodig men kraftfull klagosång
TURKIET. “Erdoğan lyckas gestalta minnenas stora smärta på ett mycket övertygande sätt, där hon i sitt Istanbul befinner sig mellan tiden och förgängligheten. Det är en bok med stor poetisk kraft”, skriver Thomas Almqvist.
Magisk realism av det lurigare slaget
NOVELLKONST. “På sistone har sekvenser ur Lagouns vildsinta prosa letat sig in i mina drömmar. En inte helt angenäm upplevelse. Men onekligen ett gott betyg,” skriver Erik Bovin som läst novellsamlingen “Kristallkappan”.
Med demonregissören i paradoxernas värld
MOTSATSER. “På typiskt Norénskt manér är Prosa 2020 en saga i paradoxernas och negationernas värld. En utsaga följs i regel av sin motsats. Ja. Inte blir jag kanske klokare av detta men det innebär att författarens hopplösa hopp behåller sitt grepp över mina andetag,” skriver Torsten Green-Petersen.