INTERVJU. “Jag vaknade jag en morgon och tänkte att det var den här historien jag borde skrivit”, säger Pia Lindestrand som vunnit Opulens novelltävling Julskräck med sitt bidrag En perfekt jul.
NOVELL. Opulens novelltävling är avgjord. Vi publicerar nu de sex vinnarna. I dag publiceras texten som kom på femte plats. I novellen, som skrivits av Hanne Kjersti Yndestad, finns smygande skräck. Dock inte av det övernaturliga slaget. Vi får också inblick i forna tiders julfirande.
NOVELL. Opulens novelltävling är avgjord och nu publicerar vi de sex vinnarna. Först ut är det bidrag som kom på sjätte plats. Novellen, som skrivits av Kristina Suomela, börjar med ett barn som berättar om en gåva från en farbror i grannskapet. Sedan följer krypande skräck…
PIKARESKROMAN. Vår recensent Robert Myhreld har läst pikareskromanen Den svenske ryttaren av Leo Perutz och är entusiastisk. “Det är sällan jag lika snabbt som här snärjs in i en bok,” skriver han och lovordar den lätta och eleganta språkdräkten.
ESSÄ. Om den märkligaste av märkliga romaner berättar Erik Cardelús i den här essän. Det är också en berättelse om hur en bok som försänkts i törnrosasömn nu väckts till liv och hur detta vittnar om den kvalitativa litteraturens kraft. Författarens namn? John Williams.
VUXENSAGA. Som en saga för vuxna och ungdomar är Helena Al-Zubaidis långnovell. Den har också drag av fantasy och förmedlar livsvisdomar i en fascinerande mytologisk form.
KOMPAKT ROMAN. Den lilla kompakta romanen Strålgångar av Charlotte Qvandt skildrar den åldrade kroppens skröpliga tillstånd nära döden. Anna Remmets har läst boken och finner såväl förutsägbara som stramt poetiska och effektiva inslag.
TAKTILT. “Emma Glass jobbar med ett sinnrikt och sinnligt, taktilt, bildspråk som kilar in sylar i min hjärna. Jag ryser av obehag, mår nästan illa. Emma Glass skildring förfärar och äcklar. Överraskar om och om igen. För samtidigt ryser jag av välbehag,” skriver Camilla Carnmo.
NÄRVARO. I den självbiografiska romanen Åren på Zoo, av författaren Durs Grünbein figurerar Dresden som en stukad stad där de historiska såren aldrig riktigt fick chans att läka. Michael Larsson har läst den och golvas av Grünbeins oerhörda närvaro och språkliga räckvidd.