PROSA. Det som jag personligen fäster mig vid och gillar hos Gunnar Brulin är att han aldrig någonsin, i någon av sina böcker, hänger sig åt cynismer eller ironier. Han vill undersöka, bena ut, avtäcka, analysera, skriver Erik Löfvendahl.
FOLKMUSIK. Ellinor Fritz på fiol och Leonor Palazzo på femsträngad cello har i detta sitt andra album tagit fram låtar, som har sina rötter i 1700- och 1800-talen. De har både vitaliserat och gett nytt liv åt en stor visskatt, som en skattkista vid regnbågens fot skriver Bo Bjelvehammar.
AVDAMMADE MÄSTARE. “Här finns inga schablonmässigt onda eller goda.” Jesper Nordström skriver om den ungerske författaren György Kardos som emigrerade till det så kallade brittiska Palestinamandatet.
SAMTIDSFUNDERINGAR. Jag blir var och varannan dag djupt och negativt berörd av hur fixerade vid maktinnehav som våra partier idag tycks vara. Är det inte ideologin som gäller? Nej. Makten gäller, skriver Carsten Palmer Schale.
ESSÄ. De säger att du inte blir vuxen på riktigt förrän du får barn. Jag säger att du blir inte vuxen på riktigt förrän du står upp för din egen sanning trots att hela världen försöker övertyga dig om motsatsen, skriver Josefine Fischer.
OFFENTLIG KONST. Att den virtuella och verkliga konstvärlden flyter ihop allt mer och mer är AR-appar ett exempel på. Det öppnar upp nya rum för offentlig konst och möjligheten att skapa interaktiva konstvandringar och konstupplevelser i din mobil, skriver Mathias Jansson med utgångspunkt i en aktuell utställning på Moderna Museet.
AKTUELL FILM. Det spelar ingen roll hur hårt Sarah Connor och hennes kvinnliga motspelare bekämpar sin motståndare i Terminator: Dark fate. Inget de gör kommer någonsin att godtas av den toxiska maskulinitetens kombattanter i kommentarsfälten, skriver Karolina Bergström.
NYHETER. Vad menar jag då själv med en seriös ”dagens nyhet”? Ja, om det inte låter pompöst, något i stil med ”dagens sammanhang”. Carsten Palmer Schale är kritisk till dagens ytliga medieflöde.
SPRÅKKÄNSLA. Maja Thrane skriver med en säker språkkänsla i en prosalyrisk stil, som är tät och där varje ord känns nödvändigt och avvägt, skriver Bo Bjelvehammar.
