ALTERNATIV. Teknologin måste göra ett hopp framåt i kristider, och här kan det finnas något värdefullt med vår påtvingade kollektiva isolering. Möjligheterna är nämligen, precis som aggressiva virus, gränslösa.
CORONATANKAR. Det är nästan så att jag vågar hoppas att det skulle ge oss en tankeställare om vad vi gör med miljön, våra pengar och vår tid. Att det hela ska sluta i en efterkrigsyra där lättnaden förenar oss, där vi jublande rusar ut ur vår karantän med känslan att vi tillsammans kan bygga en…
NEOREALISM. Jenkin med sin brittinfluerade neorealism lyckas med konststycket att hylla både dåtid och nutid i en analogpaketerad filmkaramell, skriver Karolina Bergström som sett Bait.
CORONAKULTUR. “Var inte personen som seglar iväg från en zombiesmittad by på flottans sista skepp. Var inte personen som norpar akutmottagningens sista handsprit.” Netflix serie Kingdom har mycket att lära oss svenskar i coronatider, menar Lisa Bjurwald.
VISUELL KULTUR. Dagens videopoesi tar sig många olika uttryck. På YouTube och Vimeo hittar man exempel som sträcker sig från traditionella filmer till mer nyskapande och experimentella uttryck, skriver Mathias Jansson.
PANDEMI. Danmark vidtar drastiska åtgärder för att bromsa utvecklingen av covid-19. Anställda inom den offentliga sektorn såväl som elever och studenter har skickats hem och livsmedelsbutiker töms av hamstrande danskar. Kevin Shakir skriver om den nya vardagen i Danmark.
BEGREPPSLIGT. Viktiga besluts- och institutionella processer i världen sker ovanför eller under statens ramar. En av flera aspekter som gör att begreppet politolog är ett mycket mer precist och mångfacetterat begrepp än statsvetare, skriver Vladan Lausevic.
JÄMSTÄLLDHET. “Det sägs ju att kunskap hjälper oss att fatta rättvisa och riktiga beslut, en tes som spricker här.” Erik Cardelús apropå en ny rapport som visar att de könsbaserade löneskillnaderna är störst i högstatusyrken som läkare, jurist, universitetsprofessorer och ingenjörer.
GEHÖR. Saara Turunen har ett fantastiskt gehör för det dråpliga och sorgliga i tillvaron. Trots svärtan är Sidopersonen något av det roligaste jag har läst på länge, skriver Anna Remmets.