VINNARE. ”Charlotte höll med och bad Astrid att leta upp liknade bilder, bilder som kunde göras om, foton som kunde skapa en ny bild av tiden som hade gått. En bild av det förflutna som skulle ge Charlotte en skjuts framåt.” Under Opulens åtta veckor långa sommaruppehåll publicerar vi vinnarna i vår senaste novelltävling.
KONST. Liljevalchs färgglada sommarutställning har titeln En Paradisattack. Där visas verk av Ulrica Hydman Vallien. “Denna retrospektiv ger en bred och fulländad skildring av hennes konst,” skriver Anne Edelstam.
LITTERATURANALYS. Jesper Nordström har läst antologin Tranströmer och det politiska där åtta litteraturvetare från Umeå, Sundsvall och Åbo undersöker den tranströmerska poesins förhållande till politiken. Han finner den inte särdeles engagerande.
ANTOLOGI. Men trots de reflektioner man kan och bör göra kring intentioner och maktförhållanden i projekt som detta, är jag glad att det finns, skriver Anna Remmets om en aktuell antologi med dikter skrivna av personer med erfarenhet av migration.
CIVILISATION. Tack vare modern teknologi och globalisering behöver inte mänskligheten längre delas upp i mytologiska och gentemot varandra hotfulla läger. Istället har vi möjligheten att tillsammans skapa och forma vår värld, skriver Vladan Lausevic.
DÖDSÅNGEST. “Att låta åldringsvården, såsom den framstår i medierna och personalens vittnesbörder, ta hand om en? Aldrig!”, skriver Lasse Ekstrand som funderar på ett giftpiller en fransk författare tipsade om för länge sedan.
FILMTIPS. Karolina Bergström tipsar om filmer som kan lysa upp under en sommar som kommer att bli annorlunda på grund av pandemi och åtföljande restriktioner.
DEMOKRATI. “Ofta uppfattas demokrati som enbart parlamentarisk representation men nya idéer som flytande demokrati samt den teknologiska utvecklingen visar att demokratin genom sociala plattformar kan vidareutvecklas”, skriver Vladan Lausevic.
SJÄLVBIOGRAFISKT. “Det sociala arvet är en våt filt som tynger och begränsar och det fria valet är oftast en chimär. Två vita dvärgar är en svidande kritik av det samhälleliga system som påstår sig värna om de utsatta men också en kärleksförklaring till dessa,” skriver Carolina Thelin som läst Lo Kauppis nya bok.
