FÖRLORARE. När Löfven nu förhandlat fram vad som ser ut att bli den mest mittenorienterade socialdemokratiska regeringen någonsin finns anledning att betänka om man därmed vunnit slaget men förlorat kriget, skriver Johannes Rex, som läst Till vänsterpopulismens försvar av Chantal Mouffe.
FLOCKMENTALITET. Dessvärre är det inte bara sverigedemokrater som driver och påverkar samhällsklimatet. Rörelser som till sin natur borde vara inkluderande och öppna drabbas också av samma olycksbådande flockkänsla som får dem att vilja sluta sig och ropa på hårdare tag , skriver Myra Åhbeck Öhrman.
RELIGIONSHISTORIA. Joel Halldorfs bok väver samman religionshistorien på ett förtätat sätt och underlättar förståelsen för vad som pågår i dagens värld med företeelser som populism och auktoritära tendenser, skriver Vladan Lausevic.
ETT OTAL ISMER. Det finns många ismer. Men betyder beteckningarna det samma idag som när de skapades? Anders Björnsson benar upp begreppen och ger sin syn på hur ett antal ord med ändelsen -ism ska förstås i en samtidskontext.
OMVÄNDELSE. Varför ser så många mission som något skamligt? Även icke gudstroende borde ju vilja förkunna något. Vänsterns, feminismens och antirasismens rörelser behöver bli mer som väckelserörelser, som vill dra till sig folk, skriver Nathan Hamelberg.
KONSPIRATIONER. Hanif Balis ryktbara Twitterpublicering är bara den senaste yttringen av en etablissemangsfientlig tendens. Det öppna samhället är hotat inifrån av populism och nationalism, skriver Sofia Nerbrand.
POPULISM. “I Sverige kan vi i stora medier som Dagens Nyheter och SVT följa Europas guldgosse, som Aktuellt kallade honom i veckan. En sådan enastående glansig bild skulle väcka skratt hos många franska väljare. ”
PRESIDENTVAL. “Men alla dagar, vare sig det regnar eller är varmt, dyker fru Bachelet upp på någon plats i Chile. Hon är ingen anhängare av eufemismer och stora brandtal, och kommer att dömas mer för sina handlingar än för sina ord” skriver Omar Pérez Santiago, här översatt av Anna-Karin Gauding.
GLOBALISERINGEN. Populismen är ett gift. Eller? Ska inte politiker lyssna och ge folket vad de vill ha? Stå för en slags ”god” populism. Är inte detta särskilt viktigt i en tid då politiken anses impotent, till skillnad från förr när politiken förväntades kunna leverera det mesta.
