DEMOKRATI. “Bokens styrka är att den berättar om hur den rådande situationen ser ut i en av världens äldsta och bäst fungerande demokratier och hur den ska kunna fortsätta vara det under de kommande decennierna.” Vladan Lausevic har läst Olle Wästbergs bok Den hotade demokratin.
POLARISERINGEN. “Ribban för anständighet och liberala ideal har aldrig varit lägre”, skriver Myra Åhbeck Öhrman och funderar på om de som steppar åt höger drivs av ren desperation eller en känsla av medvind.
RELATIVISERING. Polarisering är ett ord som används för att flytta fokus, för att relativisera bort ansvar, för att likställa sidor, samt inte minst för att framställa det som om skillnader är ett problem, skriver Nathan Hamelberg.
ANTISEMITISM. I Tyskland startade den så kallade reformjudendomen. Den syftade till en assimilering, men även till en enighet av de olika schatteringarna inom den judiska tron. Ändå drabbades judarna starkast av pogromer just där, trots att de var väl integrerade i både den urbana hög- och småborgerliga miljön.
PROPAGANDA. “Varken boken eller vården vi talar om har några likheter alls. Inte heller vittnar de städade, lugna och punktliga bussarna om en skenande samhällskollaps. Ännu mindre de glada förskolebarnen, de nöjda hundrastande seniorerna, det fridfullt fikande caféfolket och de flerspråkande bussresenärerna.”
KULTURKAMP. Det krävs något som underminerar den verkliga rädsla som den radikala nationalismen hämtar sin näring ur – såväl fungerande välfärds- som rättsstat, oavsett ursprung, klass, kön, funktion eller plånbok. Det krävs för att få stopp på domedagsretoriken, skriver Nathan Hamelberg.
RÅD. Kasta inte bort all energi på att ta samma poänglösa fight med samma poänglösa idioter online om och om igen, råder Myra Åhbeck Öhrman.
NOG NU. Det räcker med galopperande polarisering och populism nu. Vi behöver inte mer av skenande segregation och skeva självkänslor. Istället behöver vi uppvärdera måttfullheten, hänsynsfullheten och eftertänksamheten, skriver Erik Cardelús.
KONST. Identifieringspolitiken och åsiktspolariseringen har blivit vår samtida kanske största utmaning. Där ett verks sammanhang borde leda till problematisering, leder det istället ofta till förenklingar. Bristen på eftertänksamhet inom kultureliten tycks leda till att identitetspolitiken skapar identitetskonst, skriver Ida Thunström.
