RÖRELSE. “Första gången jag skrev essä var det en befrielse – allt flödade ur mig. Som när jag dansade. Jag ser Fredrik Rydmans variation av Tjajkovskijs Nötknäpparen på tablå-tv under decemberledigheten och förundras över hur de olika dansarna samspelar till en brusande helhet”, skriver Freke Räihä.
MOTVIKT. “Alla de nu namngivna poeterna har skapat fantastisk poesi som genom århundradena, kommer glädja och intensivt beröra många poesiälskare som jag avstår ifrån att inbördes kvalitativt rangordna. Det är inte mitt ärende i den här motviktstexten”, skriver Cecilia Persson.
När jag blir stark När jag blir stark ska jag skriva den här dikten Den kommer att få en enkel och taktfast rytm men ändå kännas mjuk och melodiös: en öppen trägrind och där utanför en kustremsa och sand Den ska skrivas i ett enda svep tidigt en morgon En havstrut som oväntat svänger in…
DEBUTANT. “Det typografiska stilgreppet att blanda gemener, versaler, fetad text, dialoger och språkväxlingar är övertygande. Dikterna skiftar i tonlägen och iscensätter ett suggestivt röstspel. Det vrider till ordentligt i hjärtat och sätter fart på tankarna”. Cecilia Persson recenserar Shadi Angelina Bazeghis Vingslag.
ÖVERSÄTTNING. “På ett kafé på Kaptensgatan pratade vi om livet, men också om döden. Och han gav mig sin senaste bok Odöd som jag lovade att översätta till spanska”, skriver Omar Pérez Santiago.
Poesin är en katt, den finns överallt, vaksamt närvarande, spinnande på den rutiga pläden, dreglande under fågelbordet, väntande på trappan i hällande höstregn, sataniskt smekande en halvdöd näbbmus – ljussamlande och mörkerseende. Den rör sig fritt och går varken att locka eller pocka, den drar iväg och kan vara borta i flera veckor för att…
KROPP. “Vierge moderne tolkas ofta som en stolt och kaxig deklaration från ett diktjag som läses som kvinna men som förkastar den identiteten på grund av de begränsningar den innebär i ett patriarkalt samhälle”. Anna Remmets om den kvinnligt kodade kroppen inom litteraturen.
