Tre existentiella dikter
DIKTER. Det här är inte första gången som Mija Åhlander publicerar dikter. Hon har medverkat i antologier och publicerat sig i tidskrifter tidigare. Här är ett knippe nyskrivna dikter, alla med centrallyrisk prägel.
Metaforen — hur fungerar den?
BESTÅR. Under en period på 80-talet och i början av 90-talet var bruket av metaforer starkt ifrågasatt i den litterära debatten. Men bruket består. Carsten Palmer Schale skriver här om en av litteraturens minsta beståndsdelar — metaforen.
Fyra haikudikter om miljön
HAIKU. De flesta som skriver haiku på svenska följer ett traditionellt mönster för antalet stavelser på raderna: 5-7-5. Det gör inte Birk Andersson, som skriver anarkistisk haiku fri från regler och konventioner. Här följer fyra med miljötema.
En egen värld
ÖVERLEVARE. I Lund i maj bjöd Kulturscen Opulens in Jyrki Suominen för samtal och uppläsning ur sin kommande bok En sång till den som fortfarande pundar. Nu har den släppts och Gunnar Lundin har läst diktsamlingen.
Dikter om övergrepp, oförmåga och solskugga
Nu har vi nöjet att introducera poeten Cyril Tönisberg, från Malmö. I tre kompromisslösa dikter skriver han om sin uppväxt och om relationen till föräldrarna. Rent formellt är stilen hårdkokt, lakonisk, men i dikterna finns såväl kärv humor som starka känslor som bubblar under ytan.
Till vardag och till fest
DIKT. Anna Hed skriver en fritt flödande katalogdikt om livet här och nu. En dikt som landar i hur det går att föreställa sig livets slut. Det är både realism och humor i en skön blandning.
Jag går där jag gick
FÄRSK POESI. Den välmeriterade poeten Bengt Berg är aktuell med en ny bok. Opulens har nöjet att publicera ett knippe dikter ur den diktsamlingen — Jag går där jag gick. Det rör sig om dikter med förankring i Värmland, poetens hembygd.
Gåtor som behagar
MINIMALISM. Eva Ribichs senaste diktsamling Om ingenting annat innan ter sig aningen dunkel, tycker Helena Lie, som likväl finner ett behag i de minimalistiska formuleringarna i boken.
Det osynligas bin
HEMLIGHETER. Rilke formulerade bilden av poeterna som ”det osynligas bin” berättar Carsten Palmer Schale i denna text om poesins väsen. Det är bland annat en fråga om att göra honung av det osynliga och hemligheter av det vardagliga.