ISCENSÄTTNING. “När man läser den Beckettska protesten förstår man iscensättningens enkelhet. Vad som behövs är ett kalt rum med två små fönster som sitter högt upp. Två soptunnor syns i förgrunden. I mitten sitter den blinde huvudpersonen Hamm i en karmstol”, skriver Percival.
FARSTEMPO. “Tartuffe kan spelas som en moralitet, som commedia eller renodlad fars men också, som Stanislavskij en gång gjorde, som ett Tjechovdrama före Tjechov. Här ligger dock commedia dell’ arte i botten, tempot är högt, ibland närmast furiöst, något psykologiskt finlir finns det inte utrymme för här”, skriver Lena S. Karlsson.
SHAKESPEARE. “Atwood lyckas perfekt med ambitionen att elegant och stilistiskt säkert anpassa Stormen efter sin samtid och en helt egen uppsättning får träda fram, präglad av humor, intensivt förlamande sorg och en frätande lust efter hämd och återerövrade positioner”, skriver Elisabeth Brännström om Häxyngel.
BIOGRAFI. “Jag slutar aldrig att förvånas över den mängd begåvade kvinnor det fanns i förkrigstidens anarkistiska och syndikalistiska rörelse och hur de har fallit i nästan fullständig glömska”, skriver Tom Karlsson som läst Skuggorna vi bär.
Avskalning, nerskalning, reduktion. Så kan utvecklingslinjen inom Lars Noréns senare decenniers dramatik beskrivas. Från 1990-talet tror jag att exempelvis Jon Fosses stiliserade dramatik haft en viss påverkan på Norén.
