SAMLARE. Mathias Janssons nya novell handlar om bibliomani och samlarsyndrom. Det är en mycket underhållande och tänkvärd text om vad som kan ske när samlandet går överstyr.
PROSA. Carsten Palmer Schale skildrar ett märkligt möte i denna korta novell: “Den andre lyssnade knappast alls. Skräcken för det omöjliga och oundvikliga hade förlamat honom. Och jag, som aldrig blivit far, kände en våg av ömhet välla fram inom mig för denna stackars unge man, som jag kände bättre än någon köttslig son.”
PROSA. Thomas Almqvist har läst Nobelpristagaren Louise Glücks ”Marigold och Rose”, hennes debut som prosaförfattare. Han konstaterar att det är en mycket egenartad berättelse eller saga som därtill är hjärtevärmande.
PROSA. Mathias Janssons nyskrivna novell “Poesistaden” knyter an till hans tidigare publicerade “Den byråkratiska poeten”. Det är en djupt fascinerande text om en alternativ verklighet. Huvudpersonen kallas genomgående “en johansson”. Det är en dialektal benämning och ett medvetet estetiskt val som författaren gjort.
PROSA. Bo Bjelvehammar konstaterar att det är den språkliga elegansen och träffsäkerheten, i förhållande till tematiken i berättelserna, som är styrkan i Cecilia Davidssons nya novellesamling.
DET OÄNDLIGA. Mathias Jansson har skrivit en novell med både humor och djup. Den kan läsas som en lantlig skröna, men har också en närmast metafysisk dimension. Kan evigheten fångas på film?