SAMHÄLLSUTVECKLING. “Visst är det så att pandemin har visat på ett antal svagheter med dagens samhälle. Men den ger verkligen inga argument för att återvända till ett samhälle som präglades av stagnation och frustration över brist på valfrihet”, skriver Fredrik Segerfeldt som är redaktör för den aktuella boken Ett bättre land: hur rätten att välja…
VINYL. Jesper Nordström reflekterar över skivomslagens lockelser och berättar om ett tjeckiskt skivbolag med anor.
ESSÄ. Tyvärr präglas Sverige av ”nostalgipolitiska” förslag och symbolpolitik. Cirka 50 år sedan 68-vågen och 30 år sedan Berlinmurens fall står världens modernaste land inför 2020-talets port där grindvakterna är pessimism, nationalism och nostalgi, skriver Vladan Lausevic.
HOMMAGE. “Ulf Lundell är vår nationalskald, en renässansmänniska som genom sin konstnärliga gärning är en termometer i samtidens arsle.” Det har gått fyrtio år sedan Erik Laakso Åman fann Ulf Lundells musik och konstnärskap. Efter fyra Lundellkonserter denna sommar finner Laakso Åman honom fortfarande lika relevant idag som när han var elva år.
BETRAKTELSE. Är det konstigt att så många av oss drar sig tillbaka från det offentliga, synliga? Brevhemligheten har jag sedan länge betraktat som ett skämt, skriver Anders Björnsson.
ORSAKSSAMBAND. Om olika föreställningar om maskulinitet är kartor att orientera efter så är traditionell maskulinitet i mångt och mycket en karta som inte stämmer överens med verkligheten, skriver Nathan Hamelberg.
NOSTALGI. ”Men de kritiska och samhällsanalytiska ansatserna övergår snart i det som man kan förvänta sig när svensk punk ska skildras: det konstanta Upprättandet. Det finns flera generationer av kulturjournalister som ser som sin främsta uppgift att ‘brinna’ för punken”, skriver Andreas Engström.
KORTRECENSION. “Det är det mytomspunna, viktorianska London som spelar huvudrollen med allt vad det innebär: hemliga sällskap, magiker och ockulta väsen som vi alla känner igen från litteraturen.” Alexander Sanchez recenserar det nya seriealbumet Malcolm Max.
ODÖDLIG. “Det är landskap och rum som befolkas av seriefigurer, gamla filmstjärnor, bisarra släktingar, grannar och främlingar. Rösten som talar till oss i dikterna verkar drömlikt förvirrad men talar likväl till oss med en sömngångaraktig säkerhet”, skriver Clemens Altgård.
