INDIVIDUALISM. “Istället för en neutral stat och autonoma individer som väljer sina egna normer och sina egna livsprojekt sätter konservativa en i förväg fastställd mall för hur det goda livet ska se ut.”
NATIONALPOPULISM. “Det finns visst beröringspunkter mellan den klassiska konservatismen och nationalpopulismen.” Ulf Öfverberg fortsätter debatten som inleddes med hans “varning för nya alliansen mellan konservatism och nationalpopulism” och svarades av Bengt Olof Dike som menar att “konservatismen är en trygg hand för alla som tröttnat på uppbrotten“.
KOLLEKTIVISM. “Det största hotet mot det öppna liberala samhället och den liberala världsordningen kommer från nationalpopulismen”, skriver Ulf Öfverberg.
SKENFÄKTNING. Uppenbarligen finns det de som tycker att en bild av Skandinavien som likadant som alla andra kulturer är mer kränkande än att sprida bilden av Sverige som en kollapsande no go-zon till land på randen till inbördeskrig, skriver Nathan Hamelberg.
PROPAGANDA. “Varken boken eller vården vi talar om har några likheter alls. Inte heller vittnar de städade, lugna och punktliga bussarna om en skenande samhällskollaps. Ännu mindre de glada förskolebarnen, de nöjda hundrastande seniorerna, det fridfullt fikande caféfolket och de flerspråkande bussresenärerna.”
KOLLEKTIVISM. Den konservativa filosofen Roger Scruton avslutade sin intellektuella karriär på ett tragiskt sätt. Han kan sörjas som en cancersjuk människa som lämnat oss, men hans idéer är förkastliga. Ett idéarv som visar på den samtida konservatismens intellektuella svagheter, skriver Vladan Lausevic apropå den nystartade svenska tankesmedjan Oikos.
KULTURKAMP. Det krävs något som underminerar den verkliga rädsla som den radikala nationalismen hämtar sin näring ur – såväl fungerande välfärds- som rättsstat, oavsett ursprung, klass, kön, funktion eller plånbok. Det krävs för att få stopp på domedagsretoriken, skriver Nathan Hamelberg.
DEBATTBOK. Dalibor Rohacs främsta styrka i ligger i att hans bok både konserverar det som anses viktigt men ger också förslag på nödvändig förnyelse, detta i takt med en postindustriell samhällsutveckling, anser Vladan Lausevic.
ESSÄ. Tyvärr präglas Sverige av ”nostalgipolitiska” förslag och symbolpolitik. Cirka 50 år sedan 68-vågen och 30 år sedan Berlinmurens fall står världens modernaste land inför 2020-talets port där grindvakterna är pessimism, nationalism och nostalgi, skriver Vladan Lausevic.