SISTA DAGEN. Vågorna, hör ni hur de slår mot stranden? Det blåser så kallt idag, och kylan kryper längs ryggen och strålar ut genom armarna. Mina händer har frusit till is, och det kommer rök ur min mun när jag andas.
FÖR SENT. Det är alltid för sent att ta livet av sig, skriver Robert Myhreld i veckans marginalanteckning som fokuserar på musik och tungsinne.
ESSÄ. Natten är motsatsen till dagen. Natten är tiden då man borde sova. Natten är därför en spännande, lite förbjuden tid, en tid utan krav men full av möjligheter.
MELANKOLI. Britten Robert Burton levde mellan 1577 och 1640. I boken Melankolins anatomi, beskriver han olika typer av melankoli, dess orsaker, och möjliga botemedel. Anna Remmets framhåller vikten av att verk som detta ges ut på nytt även om läsupplevelsen har sina begränsningar.
MELANKOLI. “Även om dialogen stundtals är väldigt kärv så finns det också utrymme för ett stilla vemod. Därtill finns scenanvisningarna och i dessa kommer en lyrisk melankoli till uttryck”, skriver Clemens Altgård om Mattias Jeschko-Edbergs Som att ligga i ett tomt badkar.
RESERVATIONSLÖST. “I Råa bönor inatt demonstrerar Henrik Jansson en ansenlig berättartalang. Han skapar stämningar som kryper sig på, och verkligen förmår att tränga in i medvetandet. Jag huttrar. Jag känner ofta en lätt melankoli som Henrik Jansson förmedlar mellan raderna”, skriver Crister Enander.
