SYNLIGT. ”Tårarna rinner ner för min kind, det gör ont att läsa hur dåligt du mår Robert. Jag hade ingen aning! Jag hoppas att du ska finna kraft och stöd för det här livet behöver en kille som Du! All styrka och energi till dig! Vi är många som tänker på Dig! Många kramar.”
HYLLNING. “Det här är till dig som inte släpper en människa för att han eller hon är tråkig och som inte träffar en människa för att hen är rolig. Som tittar djupare på riktigt, som inte bara säger att du gör det”, skriver Christoffer Andersson i sin essä som riktar sig till alla “glädjedödare”.
MUSIKALISK GEMENSKAP. Ajak Kwai är musiker, före detta flykting från alltjämt svårt krigshärjade Sudan, människorättsaktivist och samhällsarbetare. Jytte Holmqvist träffar henne på ett bibliotek i Melbourne.
SOLIDARITET. I timmar har jag suttit och funderat. Vid halv fem gjorde jag kaffe och fortsatte att fundera. Fast egentligen, när natt blir tidig morgon, har jag slutat resonera med mig själv: jag är bara så in i helvete arg och besviken på hur vi som land– men framför allt som medmänniskor i världen – inte…
TIDSANDA. Tävla och trampa på varandra – Crister Enander om ett gift som sprider sig i samhället.
MEDMÄNSKLIGHET. Ingen kan veta exakt hur det skulle kännas för mig, men alla kan veta vad en människa i ett svart rum behöver, skriver Anna Jörgensdotter apropå alla de kvinnor och barn som sökt asyl men som aldrig får besked.
RAPPORT. “Det femte jubileumsåret för detta viktiga kulturella evenemang var en succé. Köerna ringlade sig långa för att lyssna på författare kända som mindre kända”, skriver Anne Edelstam om Stockholm Literature på Moderna Museet.
EFTERTANKE. “‘Varat’ står då för det som alltid finns, ande, men också det som människan delar med hela naturen, och ‘existensen’ är dess olika former i tiden. Religionerna har avreglerat Gud så att de inte bara konkurrerar (och den med billigast andliga omkostnader får företräde) utan proselyterna krigar och förgör varandra”, skriver Gunnar Lundin.
SAMHÖRIGHET. “De centralt bärande frågorna i samtidsdebatten lyser med sin frånvaro. Det grundläggande. Mänskliga”, skriver Kristian Lundberg.
