Vändningen
Hoppet är ute, stäng så dörren bakom dig, möt gräs och ogräs regn obehindrat, så låt oss gå ut.
En förenad kritik av klass och kön
HJÄRTESORG & POLITIK. ” Det är en uppgörelse mot ett du som sviker, mot ett samhälle som sviker, men det finns också en lättnad.” Opulens Cecilia Persson har kommit ut med en ny diktsamling. Vi bad Diana Iskra, som inte är knuten till Opulens, att läsa den.
En långsam vandring
PROCESS. “Den här samlingen är prövande, sökande och spröd”, skriver Helena Lie om Ida Andersens dikter.
Hand i hand med himmel och helvete
LYRISK KONKRETION. Nicko Smith har kommit ut med andra delen i en planerad trilogi: Bipolära skeppsbrott i Österbotten. Hans direkta poesi talar direkt till Thomas Almqvist.
Ett hotfullt poetiskt universum
MÖRK PÄRLA. Natten är hos Anna Margolin inte något vilsamt, som med sitt försonande mörker slipar ner kanterna på dagens vedermödor, utan snarare något våldsamt påträngande. Anna Remmets om en nyöversatt diktsamling från jiddisch.
I mörkret ser man ljuset som klarast
MYSTIK. Lågmäldhet? Poesi som man kan färdas lågmält tillsammans med, där man sitta ner bland ordrikedomen och titta ut över språklandskapen med sin egen sökande blick. Cecilia Persson har läst Ulf Erikssons senaste diktsamling.
John Ashberys flödande frihet
ODÖDLIG. “Det är landskap och rum som befolkas av seriefigurer, gamla filmstjärnor, bisarra släktingar, grannar och främlingar. Rösten som talar till oss i dikterna verkar drömlikt förvirrad men talar likväl till oss med en sömngångaraktig säkerhet”, skriver Clemens Altgård.
Omstörtningens språk
SPRÅKSPEL. “Jag läser vill ej mer gå i vall som lyrik hellre än hörspel; det sistnämnda är dessutom tänkt att framföras till musik, vilket skapar en annan sorts upplevelse; Mayröckers lugna röst håvar milt in den spretande lekamen hennes texter är”, skriver Helena Lie.
Att leva nära psykosens oberäknelighet
FÖRLOPP. “Hans senaste verk, diktsamlingen Ming, skiljer sig en hel del från romanen, men är lika inlockande och lakonisk i tilltalet. Lika avrustad från inställsamhet. Det är inte särskilt ljust, men har relevans”, skriver Helena Lie om Bjørn Rasmussens nyutkomna diktsamling.