FRIVILLIGA. Imorgon tillkännages som bekant nobelpriset i litteratur. Jag ogillar egentligen spekulationer men då det i sammanhanget kan fungera som lästips kommer här två högst osannolika men likväl värdiga namn. Poeterna Marin Sorescu och Gennadij Ajgi. Två döda författare, varför?
LYRIK. Att skriva lyriskt om naturen kan i dagar av klimatlarm närmast verka vara en förmäten mänsklig syssla, men Lennart Sjögren närmar sig sitt tema lika stort som ödmjukt, skriver Tommy Gunnarsson.
LYRIK. Ellen Nordmark är 21 år och bor i Malmö. Täbyutopi är en politisk dikt, och sådana texter skriver hon med jämna mellanrum — oftast utan tanke på att de måste höra ihop med varandra.
LYRIK. Genom tiden och minnenas landskap via tingen, fragmenten, virvelströmmar och ljus rör sig Tina K Perssons besjälade dikter.
LYRIK. Den skyddslösa självkritiken i Jag kan inte skriva om nånting som inte är sant lyfter Henrik Janssons lyrik till en högre och mer distinkt nivå, skriver Crister Enander.
LYRIK. När Göran Greider skriver om landsbygden är han som bäst, han kan med precision skriva om det förflutna, om oron för nuet och framtiden, skriver Bo Bjelvehammar.
ADRIENNE RICH. Översättarna Athena Farrokzhad och John Swedenmark skall ha en stor eloge som gjort denna legendariska amerikanska poet och aktivist så stor och hedervärd rättvisa, skriver Cecilia Persson.
VILLOVÄGAR. Är det kanhända så att strävan efter att vara radikalare än de allra mest radikala har lett poesin på villovägar långt bortom diktningens gränser? undrar Erik Bovin.
OPTIMISM. I de kortare dikterna finns mera av poetisk finess och jag övertygas mera av bildernas sanning. Trots att världen ser ut som den gör idag, mynnar hela diktsamlingen ut i ett slags hopp och optimism, skriver Thomas Almqvist som läst Peter Gustavssons debutdiktsamling.
