Lyrik: Ur Stillna
I SAMARBETE MED PARTNER. Diktsamlingen Stillna är en berättelse om en pappa och en dotter och sjukdomen som tränger sig emellan och förgiftar allt. Om den ständiga beredskap som beroendet kräver. Om löften, besvikelse och skam.
Lyrik: Platsen
LJUD. Anders E Larsson är verksam som kulturskribent, kritiker, redaktör, radioproducent, poet och musiker. Han har en konstnärlig magister i litterär gestaltning och bor i Lund. Platsen är hämtad ur föreställningen Kustrum som både är en kommande scenföreställning och en digital närvaro – a lyrical sound(e)scape.
Lyrik: Andetag
DIKTER. Idag presenterar vi Malin Inger som medverkar i Prosa & Poesi med ett utdrag ur debutdiktsamlingen Andetag.
Suggestiva och trösterika dikter
LYRIK. Så för all del: läs denna bok och läs högt! Jag lovar er, ni kommer finna det suggestivt och trösterikt, så här i pestens tid, skriver Erik Bovin om Kristofer Folkhammars nya diktsamling.
Karin Boye i AI-version
MASKINDIKTER. Även om AI idag är inte är speciellt bra på att skapa poesi så kommer den med all säkerhet att bli mycket bättre med tiden, som alla som ägnar stor del åt sitt liv åt att skriva poesi, skriver Mathias Jansson.
En hyllning till Kristina Lugn
LYRIK. I Kristina Lugns diktning är döden och ensamheten ständigt närvarande men trots det är det få som får oss att skratta som hon. Det korta liv vi har här på jorden är ju när allt kommer omkring ett enda stort spektakel. Med bitande ironi och drastisk humor vänder hon upp och ner på vardagens…
Två stora nordiska poeter har gått ur tiden
MINNESORD. “Ni kommer att saknas. Inte för era provokationer, utan för att ni vidgade vårt sätt att tänka och tala om oss själva.” Erik Cardelús skriver om Yahya Hassan och Kristina Lugn vilka båda nu gått bort, 24 respektive 71 år gamla.
Lyrik: Poet från Bangladesh i svensk tolkning
INTRODUKTION. Med fyra dikter introducerar vi idag Tareq Samin, från Bangladesh, på svenska. Freke Räihä har översatt och skrivit en kort presentation av poeten.
I mina rum
LYRIK. I mina rum är en kort och intensiv dikt där kroppars rörelse spränger de gränser vi satt runt oss själva mot världen. Som Kerstin Malmberg själv uttrycker det: “Jag tycker den passar i dessa tråkiga coronatider då våra kroppar får bära mycket av oro som vi hanterar på olika sätt”.