MARKNADSKAOS. “Klickjägarna kan trixen och tekniken och inte sällan lyckas de ta sig högre upp i träfflistan än bokutgivarna själva och de återförsäljare som dessa har avtal med”, skriver Dag Persson från förlaget Fri Press.
PSEUDONYM. Elena Ferrante är en pseudonym. Men Elena Ferrante i sig blir en identitet, även om vi bara skönjer konturerna av den, och medierna gör sitt bästa för att skapa en offentlig person av det lilla stoff de har, skriver Mattias Hult.
“Likt Jönsons tidigare diktverk är Marginalia/Xterminalia en poetisk klasshatsakt laddad med groteskerier och intelligent lyrik som fortfarande gör mig knäsvag.” Så skriver Helena Lie i en uppskattande recension av verket som består av två böcker.
KLUVENHET. “Vad är det egentligen jag kräver av dikten och diktaren? Varför denna impuls att knorra åt det jag uppfattar som ooriginellt när det likväl griper tag i mig, om än bara för en stund?” skriver Michael Larsson efter läsningen av Kalle Hedström Gustafssons debutdiktsamling.
LYRIK. I Christian Wåhlanders dikt gestaltas ett motiv som genom litteraturhistorien lockat många poeter. Det handlar om tiden som fenomen och vad den gör med oss.
DIKT. “Här sammanstrålar metaforik och rytmik intill fulländning och det är befriande att läsa.” Alda Merlinis diktsamling Franciskus —den skapades sång lovordas av Cecilia Persson.
DIKT. Pseudonymen Agnes Vittstrand debuterade 2015 med den genreöverskridande boken Allt som tar plats. Förra året utkom diktboken Ge dem inga namn och Vittstrand har också publicerat en mängd essäer och opinionstexter. Det är en mörk och stark diktsvit vi nu kan presentera i Opulens.