POLITISERING. Som det är nu får vi mest uppleva på kultursidorna att kulturyttringarna blir ideologiska instrument där man nästan kan ana de förutsägbara argumenten. Där har kultur och konst fått bli alibi för ideologiska och politiska uttryck som mest tjänar en social och politisk idé, skriver Micheles Kindh.
OFOKUSERAD BUFFÉ. Språk är arkitektur. Det är konstruktion och rum att vistas i. En text bjuder som bäst på nåden att vandra i en tyst klar korridor och låter oss ana sidodörrar och lönnrum att fantisera kring
LITTERATUR. Ibland kan jag rentav drabbas av en sur uppfattning om litteraturkritiken som en fråga om var man bor, vem man är och när man skriver. Inte hur eller varför, skriver Carsten Palmer Schale.
LITTERATUR. Uttömmande läsningar tror jag inte på. En god bok finns det alltid skäl att återkomma till – för att erfara på nytt, låta sig överraskas, omformas samt för att omforma, skriver Erik Bovin.
FÖRR OCH NU. Ivo Holmqvist skriver om forna dagars anonyma recensenter och ledarskribenter samt bjuder på en idé till dagens räddhågade redaktörer. Ett förslag om hur de kan friskriva sig från ansvar.
RELATIVISM. Det finns något tvivelaktigt med konstkritiken. För vilka anspråk gör konstkritikern när denne uttalar sig om att ett konstverk är vackert? Ett sanningsanspråk? Eller är det så att man har upphört att tala om sanning i fråga om det som är vackert?
KRITIK. “Garrison Keillor tycks till slut ha ledsnat på att vara ständigt underhållande, åtminstone i etern. Radioprogrammet lades ner. I stället kåserar han i pressen. Han brukar vara vardagsklokt eftertänksam i sina omdömen, men någon gång slår det slint”, skriver Ivo Holmqvist.
DAGSKRITIKEN. “Nätet är som solen, skiner på goda som onda och skiljer inte på hedervärd och vedervärdig, privat och offentlig, kritik och tyckande. På YouTube finns massor av självutnämnda kritiker sysslande med ett slags hemvävt barfotatyckande”, skriver Ladislaus Horatius.
RECENSION. “Agnes Gerner diktsamling Sus tar på ett plan vid där hennes hyllade debutsamling Skall slutade”, menar Crister Enander.
