LIVSÅSKÅDNING. “Tvivlet växte och slog rot i hjärtat där tron skulle ha etablerat sig. Tvivel är numera min första respons, tvivlet är inbyggt i mig”. I veckans essä skriver Gunnlaugur Magnússon om chocken att som barn tilldelas djävulens nummer 666 på ett kristet sommarläger och att därefter sakta förlora barnatron.
VÄRDEGRUND. Inte heller en kulturjournalistik värd namnet är möjlig att förena med nationalism. Det menar Opulens chefredaktör Stefan Bergmark apropå debatten om Tidöavtalet och kristen värdegrund.
TOLKNINGAR. “På nätet möts man av en till synes aldrig sinande ström av kritik mot judar och judendom. Denna störtflod består av polemiska citat som dock oftast inte kommer från koranen själv.” Det skriver Niklas Anderberg som läst en nyligen utkommen bok av Meir M. Bar-Asher, professor i Jerusalem och internationellt känd expert på islam.
POSTULAT. “Det vi kallar frigörelse är och måste alltid vara själens fria val mellan olika samlingar av begränsningar. Om jag har en krita i min hand kan jag antingen göra en cirkel eller fyrkant. Detta är det heliga ting som kallas frihet.
BOKSLÄPP. Varför så tyst om Bohuslän? Har inget hänt där sedan hällristarnas tid? Kanske det varit så att allt hänt, allt skapats, allt levt. Att allt sedan förlorats, förötts och slutligen förträngts? I sin nyutgivna bok Källorna tiden tog söker Ingmar Nylund historien som tystnat och tystats.
“Religion”: Av latinets religare, att binda. Att knyta sig till något. Till mystik, bok eller tradition, allt efter behag. Religionens historia är full av radikala tankar om värme och sympati som sen plockas upp och blir en förtryckande makt. Kyrkan har inte mycket med religion att göra.
RELIGIÖST ALLVAR. “… och nådeligen – inte våldsamt, inte allt samtidigt fördela hjärtats ögonblick, fördela viljans tryck. Låt inte det som växer i tider av stillastående genast brännas ner av pupillernas feberaktiga strålglans.”
SATIR. Med anledning av Kristi himmelsfärdsdag gör Iodine Jupiter en tillbakablick på påskfirandet. Men han funderar också över hur det här med makt och underkastelse hänger ihop med religionen.
AVDAMMADE MÄSTARE. Östen Sjöstrands relevans idag ligger i att han aldrig var kristen på bekostnad av andra trosläror. Han positionerade sig aldrig så att säga. Hans andlighet handlade snarare om att bottna hos sig själv och därmed se det allmänmänskliga i religion över huvud taget, skriver Jesper Nordström.
