Problematisk postum popularitet
POLITIK. Lars Thulin skriver om hur koranbrännaren Momika gick från att nästan ha betraktats som en folkfiende till att förlänas status som frihetshjälte. Veckans krönika handlar om postum popularitet.
När lagar frontalkrockar uppstår kaos
Om en person urinerar offentligt kan det räknas som förargelseväckande beteende även om det inte är syftet. Men koranbränning, en medveten handling som sprids via nätet med enda syfte att förarga och förnedra muslimer, är inte förargelseväckande, skriver Lars Thulin.
Paludans koranbränning är hets mot folkgrupp
MISSAKTNING. Det ska finnas breda marginaler när det gäller yttrandefrihet. “Ändå måste vissa handlingar räknas som att gå över gränsen. Enligt min uppfattning har Paludan gått över gränsen i sitt smädande av islam,” skriver Peter Pagin, professor i teoretisk filosofi.
Den tröttsamma yttrandefrihetsdebatten
VÄDERKVARNSFAJTER. Debatten om Rasmus Paludan påminner om den mångåriga kring Lars Vilks menar Opulens chefredaktör Stefan Bergmark. I den förra talas det om blasfemilagar trots att ingen förespråkar det, liksom ingen heller hävdat att Lars Vilks rondellhund borde vara förbjuden konst.
Det är likgiltigheten som hotar det heliga
BLASFEMI. “De vikande besökssiffrorna i Svenska Kyrkan beror sannolikt inte på att det årligen runt om i Sverige hålls konserter och tillställningar där kristendomens heliga symboler släpas i smutsen”, skriver Lars Anders Johansson apropå Rasmus Paludans uppmärksammade koranbränningar.
Nu brinner det igen
POLARISERING. Ida Thunström reflekterar över polariseringen, Paludans Koranbrännande och Dan Parks provokationer. Hon drar en slutsats: Genom att ställa sig vid sidan om Dan Park har Paludan för alltid dragit med sig honom och hans gelikar ned i den högerextremistiska smutsen.