Konsten att utmana fördomar
EGEN TALAN. Visst skulle det gå att göra en föreställning som skildrar religiöst och patriarkaliskt förtryck. Svenska hijabis är inte en sådan föreställning, men det betyder inte att den är feg.
Böneutrop ingen fråga om tro
BÖNEUTROP. Ska muslimska böneutrop tillåtas i Sverige? Som ateist och liberal är Mattias Svensson kluven.
Oförsonligt och uppfriskande
BREVROMAN. Anna Remmets recenserar den marockansk-franske författaren Abdellah Taïas senaste roman, som nyligen utkommit på svenska.
Sverige behöver en ny sekularism
“Kristendomen presenteras som civilisatorisk motstånd till islam. Sekularismen som ett sätt att minska muslimernas närvaro. Det har blivit ett sätt för populistiska partier att locka till sig nya väljare genom en retorik om skydd och hot”, menar den liberala debattören Vladan Lausevic.
De vanvettiga paradoxerna
KRIGSKULTUR. Bibeln och Koranen uppmanar till krig i Guds namn och vi har hamnat mitt emellan”, skriver Ana Valdés.
Antidemokrater i ledningen för miljonprojekt mot extremism
DEBATT. I regeringens och Alliansens nya överenskommelse om åtgärder mot terrorism finns ett demokratikriterium vid offentlig bidragsgivning och kommunerna blir skyldiga att genomföra en grundligare prövning. I ledningen för Malmö Stads nya miljonprojekt mot extremism finns dock krafter som är allt annat än demokratiska.
“Jag har inget gemensamt med Qatars Emir”
UNIVERSALISM. ”Vad har jag gemensamt med juden?” skrev Kafka i sin dagbok, ”Jag har inte ens något gemensamt med mig själv”. Som uttalande går det naturligtvis att sortera under stackars Franz eviga främlingskap inför mänskligheten – fångad som han var mellan länder och kulturer, en isoleringscell insprängd mellan antisemitism och judendom.
Europadomstolen slänger bensin på den medeltida elden
SLÖJFÖRBUD. Hade vi inte tagit det kollektiva beslutet att respektera individualitet, det fria valet och demokratiska rättigheter att få vara den man vill? Europadomstolen har visat att jag har fel.
Gud är min tacksamma middagsgäst
TROSBEKÄNNELSE. Ibland känns det som att jag lever på lånad tid. Inte i den bemärkelsen att jag är rädd för att förlora mitt arbete eller vänner, min sociala status eller ens mitt eget huvud. Sånt är svårförlorat.