DEMOKRATI. “Identitetspolitiken är problematisk. Och inte bara det. Enligt min mening är den farligt subversiv i ett samhälle vi vill kalla för ett samhälle, och i en värld av relationer där varje individ måste ha en egen röst”, skriver Carsten Palmer Schale.
IDENTITETSPOLITIK. Litteraturkritikerns individuella personbakgrund måste vara sekundär. Det menar Petra Werner, filosofie doktor i estetik, som varnar för när normkritiken blir norm.
HISTORISK DAG. “Med valet av den högkompetenta människan Magdalena Andersson byggs en starkare förhoppning om att vi nu undviker de identitetspolitiska villospåren att en människa inte definieras enligt en enda markör i taget”, skriver Erik Cardelús.
NYUTKOMMET. Att Jugoslaviens sönderfall bottnade i etnisk konflikt är en myt, skriver Vladan Lausevic som läst Andreas Johansson Heinös nya bok Anteckningar från kulturkriget.
DESTRUKTIVT. “Den normkritiska metoden är visserligen ett viktigt verktyg, men om den används som censurfilter och för att osynliggöra historien så har det hela urartat på ett betänkligt vis”, skriver Susanne Liljedahl om namnbyten på historiska platser och förslag om att ta bort statyer.
BACKLASH. Kajsa Ekis Ekman har rätt i att kampen för att avskaffa könsrollerna riskerar att försvagas och leda till motsatsen i vår identitetspolitiska samtid, skriver Carolina Thelin. Samtidigt menar hon att Ekmans nya stridsskrift är endimensionell.
BRANDFACKLA. “Att många okritiskt och oreflekterat överför det amerikanska rasproblemet till Sverige vittnar om historielöshet och bristande analys”, skriver Erik Cardelús i sin brandfackla mot kontraproduktiv identitetspolitik.
SATIR. “Begreppsförvirringen är skrattretande. Grönt är det nya bruna”, skriver Iodine Jupiter.
RETORIK. “Brottsoffer, mordoffer, våldtäktsoffer är beskrivningar av vad någon utsatts för, inte livsidentiteter.” Nathan Hamelberg menar att huruvida man själv ser sig som “ett offer” eller inte blivit en positioneringslek för att avfärda eller stärka politisk mobilisering.
