FOLKMORD. “Ann Linde kallar på Twitter det som hände 1915 ett massövergrepp, en språklig fintlighet som är skamlig”. Ivo Holmqvist skriver om hur pressen på Sveriges utrikesminister och regering ökar efter Joe Bidens erkännande av massakern på armenier under första världskriget som folkmord.
Egentligen är det en ickefråga. Vinter-OS i ett land med koncentrationsläger? Ska svenska idrottare åka slalom genom en gulag? Serveras av människor med blåmärken över ryggen? Självklart är det uteslutet. Självklart måste Sverige bojkotta OS i Kina nästa år. Så varför dröjer beskedet?
KAMBODJA. “Tuol Sleng kallas helt prosaiskt ett museum över folkmord. Men det är ett väldigt tempel över de 18 000 människor som här genomlevde sin sista långa svindel i ondskans virvel.” Åsa Norén skildrar en resa till Kambodja.
SKILLNAD. Att skriva böcker och samtidigt förneka ett folkmord anses vara finare än att rappa om den verklighet många unga idag växer upp i, skriver Amra Bajric apropå de debatter som uppstått kring Peter Handke och Greekazo.
FEGT. Att vi i vår uppkopplade och globaliserade värld låter bli att reagera resolut när demokratiaktivister i Hongkong brutalt slås ner eller när människor mördas i Jemen är djupt omoraliskt och fegt, skriver Sofia Nerbrand.
EMPATI. När bilder av enskilda, livlösa barn nästan endast leder till tillfällig handlingsvilja, måste vi fråga oss själva hur många döda icke-vita barn som vi behöver se för att få en empatisk impuls att vilja stoppa lidandet, skriver Kevin Shakir.
FÖRINTELSEN. Nu på söndag är det Förintelsens minnesdag. Boken Vårt folk skildrar hur ett omaka par bestämmer sig för att ge sig ut på en resa, för att utforska mörka kapitel i Litauens historia. Bo Bjelvehammar har tagit del av deras resa genom den litauiska Förintelsen.
VITTNET. Mediernas betydelse kan inte underskattas i en tid av fragmentering, fake news och ekonomiskt driven nedmontering av public service. Medierna är det vittne som ska rapportera det som inte fick hända, men som hände, skriver Melker Garay.
HAT. Facebook har de senaste åren, genom underlåtenhet, blivit utnyttjat för att påverka val, uppvigla hat och bidra till etnisk rensning. Nu har grundaren Mark Zuckerberg anammat en allt mer aggressiv ledarstil, duckar för utfrågningar och beväpnar sig med lobbyister, skriver Kevin Shakir.
