EXIL. Aleksandr Slupachik flyr Ryssland efter krig, mobilisering och press från FSB. Nu söker han asyl i Norge och siktar in sig på att arbeta för urfolksrättigheter.
PROSA. Thomas Wihlman har läst en aktuell roman, med motiv från Iran, av Negar Naseh. Inledningen och avslutningen utgör romanens bästa delar, konstaterar han.
EXIL. “Vatten är en väsentlig erfarenhet var man än är i världen men trots likheter mellan de nordiska länderna skiljer sig förhållandet till vatten.” Gunnlaúgur Magnusson är född på Island men sedan många år bosatt i Sverige. I sin essä “Tiden och vattnet” berättar han om sina upplevelser av de bägge ländernas förhållningssätt till vatten.
KOLONIALISM. Rotlöshet, uppbrott och frihet bortom exilen är några av de teman som Abdulrazak Gurnah återvänder till. Årets Nobelpristagare kommer från Zanzibar – och undersöker kolonialismen med återhållen och lågmäld prosa.
EXILLITTERATUR. Nästan all rysk litteratur är skriven i exil framhåller den svenske författaren Maxim Grigoriev. I sin nya roman “Europa” ger han sitt eget bidrag till genren, inspirerad av en rysk exilpoet som kallade sig själv för “den ruttna järpen”. Fakta: Maxim Grigoriev Född: 1980 i Moskva. Flyttade till Sverige som tonåring. Flyttade till Berlin…
SUMMERING. “Kärlek och främlingskap handlar om hur det gick. Exilen är åter, kanske för sista gången, Theodor Kallifatides ämne”, skriver Gunnar Lundin.
EXILPOESI. “Ett episkt berättande och riktigt stark poesi: det flödar på utan hack och störningar och i varje dikt ryms fler dikter ─ den oavslutade exilberättelsen och diktens glödande gåtor”, skriver Cecilia Persson om Ocean Vuongs diktsamling Natthimmel med kulhål.