ESSÄKONST. I den här fantastiska samlingen finns det inte en enda essä som inte förtjänar en rekommendation, skriver Elisabeth Brännström som läst Små dygder av Natalia Ginzburg.
SKRIVANDET. Anneli Jordahl är väl medveten om skrivandets paradox: en bok med skrivkrampen som utgångspunkt får inte osa av skrivkramp, vare sig till form eller stil. Hon parerar fällan genom att skriva så flinkt, pregnant och chosefritt att boksidorna, vid läsningen, närmast vänder sig själva, skriver Erik Bovin.
ALTERNATIVHISTORIA. “Det ska genast framhållas att Magnus Eriksson skriver ett ovanligt stringent språk, hans texter innehåller ofta en del oväntade reflektioner som stimulerar och väcker nya tankar och – ibland – motsägelselusta hos mig som läsare”, skriver Christer Enander.