MUSIKESSÄER. Spännvidden är så stor, och exkurserna så många, att musiktemat nästan drunknar i kaskaderna av diverse hugskott. Författaren är infallsrik och associativ – till den grad att texterna artar sig till anekdotiska miniessäer i största allmänhet, lite i riktning mot Claes Hylingers stil, skriver Björn Gustavsson som läst Anders Björnssons essäbok om musik.
ESSÄISTIK. Essäboken Smittans rike av Agneta Rahikainen är en otroligt absorberande redogörelse för syfilisens härjningar och de smittades plågsamma tillvaro, skriver Elisabeth Brännström.
VEMODIGT. Det är en underhållande, ibland vemodigt vacker, och ofta lärorik resa ner i dödsriket som Forsgård tar oss med på, konstaterar Anna Remmets.
ESSÄER. Det genomgående problemet är att innehållet inte bär upp formatet. Tolentino skriver att flera av bokens texter är omarbetningar av tidigare artiklar, och det är antagligen i den formen de skulle ha fungerat bättre, anser Anna Remmets som läst Falsk spegel.
ESSÄER. Reportagen runt fågelresorna är de bästa i Jonathan Franzens essäsamling Här slutar världens ände, anser Bo Bjelvehammar.
FEMINISM. “Med sitt författarskap vill Solnit bidra till ett vidare grepp kring mekanismerna bakom misogyni, förtryck och kvinnovåld, vilka sediment dessa vilar på genom människans historia ända tillbaka till jägare/samlarsamhällena, och agensen som förenar vår tids kvinnoförakt, trakasserier, näthat, våldtäkter och mord”, skriver Helena Lie om Rebecca Solnits nya essäsamling.
SPRÅK. “Det svärs numera friskt i det här landet, i den offentliga debatten, på löpsedlar, på omslagen till veckotidningarna, i radio och tv och på tidningarnas kultursidor. Och alltså i boktitlar – men där är det ett nästan nytt fenomen”, skriver Ivo Holmqvist.
