ESSÄER. Det genomgående problemet är att innehållet inte bär upp formatet. Tolentino skriver att flera av bokens texter är omarbetningar av tidigare artiklar, och det är antagligen i den formen de skulle ha fungerat bättre, anser Anna Remmets som läst Falsk spegel.
SKRIVANDET. Anneli Jordahl är väl medveten om skrivandets paradox: en bok med skrivkrampen som utgångspunkt får inte osa av skrivkramp, vare sig till form eller stil. Hon parerar fällan genom att skriva så flinkt, pregnant och chosefritt att boksidorna, vid läsningen, närmast vänder sig själva, skriver Erik Bovin.