VÄRLDSLITTERATUR. Det finns vissa som hävdar att den japanske författaren Yukio Mishima blivit mer berömd för sina handlingar än för sitt skrivande. Nobelpriskandidaten Mishima tog sitt liv genom att begå självmord efter ett misslyckat försök att göra en statskupp 1970.
SKRIVANDET. Anneli Jordahl är väl medveten om skrivandets paradox: en bok med skrivkrampen som utgångspunkt får inte osa av skrivkramp, vare sig till form eller stil. Hon parerar fällan genom att skriva så flinkt, pregnant och chosefritt att boksidorna, vid läsningen, närmast vänder sig själva, skriver Erik Bovin.
STILSÄKERT. Ordet evangelium står för goda nyheter och glädjebud. Jag är mycket tveksam till om Patrik Svensson har sådana budskap att lämna om ålen, men han skriver med stilsäker lätthet, skriver Bo Bjelvehammar.
HÅR. Det går till och med att lyfta sig i håret och åstadkomma något utöver det vanliga, att överträffa sig själv. Det är inget talesätt som tilltalar mig, men det finns ett annat som jag hyllar, att inte kröka ett hår på någons huvud, skriver Bo Bjelvehammar.
ESSÄBOK. Det tydliga i denna nya bok, som med lite generositet kan kallas en kortessäbok, är att det inte är en vilsam läsning eftersom orden kränger, tankar vrids och vänds, skriver Bo Bjelvehammar som läst De Obekymrade av Horace Engdahl.
POETIK. I Autor Chap 1 skriver sex nordiska författare i varsitt häfte om poetik, det vill säga hur de ser på skrivprocessen, dess upprinnelse och förutsättningar. Michael Larsson har gjort en djupdykning i författarnas texter och finner åtminstone en minsta gemensam nämnare: att text och läsare ska mötas.
LÄSVÄRD BOK. Guldåldern av Carl-Johan Malmberg är en samling reflexioner och anteckningar av varierande längd. Ivo Holmqvist har läst den med stor behållning.
ESSÄ. Idag startar vi serien Helgläsning som sista publicering på fredagar. Ett återkommande inslag av längre texter som får avsluta Opulensveckan. Först ut är Michael Nyhaga som filosoferar kring kärleksrelationer och den plats, samt offentliga konst som omgärdar den, han sedan åtta år kallar sitt hem.
UNIK RÖST. Med Mamma är galen och pappa är full bevisar Fredrik Sjöberg återigen att han som essäist spelar i en helt egen liga, enligt vår recensent Michael Larsson.
