HYLLNING. “Det här är till dig som inte släpper en människa för att han eller hon är tråkig och som inte träffar en människa för att hen är rolig. Som tittar djupare på riktigt, som inte bara säger att du gör det”, skriver Christoffer Andersson i sin essä som riktar sig till alla “glädjedödare”.
KONTEMPLATION. “Idag är ensamhet ett skräckexempel, ett misslyckande. Ingen frågar vad man tar med sig in”, skriver Christoffer Andersson.
ESSÄ. “Femton år senare har jag aldrig varit frisk. Jag har blivit utskriven och uppföljningen i öppenvården har blivit borttappad i och med att jag flyttat, och inte orkat eller velat anstränga mig för att få fortsatt vård.” Anna Nygren skriver om sin egen anorexi och en ätstörningsvård som inte fungerar.
PROSA. Carolina Thelin har läst Malin Lindroths roman Rolf, om en manlig ensamvarg, och finner till sin besvikelse stora brister i hur romanfigurerna gestaltas.
ENSAMHETSKULTUR. Digitaliseringen för med sig en motarbetad ensamhetskultur som måste erkännas i en satsning på nollvision mot självmord, skriver Christoffer Andersson.
RÄDSLA. Att komma ut ska fortfarande vara en schlager, komplett med tonartshöjning i slutet där allt blir bra. Men Emil Åkerö ser en film som visar att det är lika svårt som någonsin.
GENERATIONSROMAN. “Gång på gång gestaltas känslan av förlust, av bedrövelse och berövande av något som aldrig riktigt blir påtagligt”, skriver Erik Cardelús om Isabelle Ståhls kritikerrosade roman Just nu är jag här.
GEMENSKAP. Sverige är världens modernaste land, eller hur? Vi har välstånd, frihet från familj och traditioner, sekularism, hög mobiltäthet, stora innovativa företag, rent och snyggt. Befolkningen tillhör de lyckligaste på jorden. Gott så.
SJÄLVBILD. “Allting är plötsligt livsfarligt. Agnes storstädar, slänger plastprylar och konservburkar. Hon träffar motvilligt mammagruppen på Öppna förskolan men står inte ut med deras beskäftiga mammajargong, eller snarare: hon står inte ut med att höra sig själv låta som dom.” Carolina Thelin recenserar Barnvagnsblues.
