När det dödliga våldet kraschar tonårsbubblan
REGIDEBUT. Vad händer i tonårsbubblan när skott avlossas och en nära kompis dör? I nyskrivna pjäsen “Med livet som insats” får tre 15-åriga Malmötjejer ordet.
Noterat: 1800-tals-kemist fann svaret i drömmen
FRAMDRÖMD KUNSKAP. Friedrich August Kekulé von Stradonitz hette en tysk 1800-tals-kemist med namn lika långt som uppspelet mellan inspiration och genombrott. Som ung hade han hört skräckberättelser om hjulormen, ett mytologiskt väsen. Som vuxen nickade han till framför brasan och drömde fram svaret på bensens – C6H6 – cirkulära struktur.
Berlin, min coronakärlek
DEMITANKAR. “För av anpassningens starka garn är vi virkade, vi människor. Sura och sega yllekoftor är vi. Och nöden är uppfinningarnas moder.” Erik Cardelús skriver om sin längtan till Berlin och ett liv efter pandemin.
Fantasi och drömmar krävs i kampen
POESI. Jag tror att vi behöver poesin mer än någonsin, för att kunna tala om det som vi inte kan prata om, skriver Anna Sanvaresa.
En norsk drömmares dagbok
DRÖMBOK. Den norske författaren Terje Dragseth lyckas på ett beundransvärt vis att göra sina privata drömmar till något allmängiltigt, skriver Clemens Altgård.
Det blir ingen sommar om vi inte tänker till
LEDIGHET. Sommaren och semestern är en nödvändig tid som ska bryta av mot de många vardagarna av slit och krav, rutiner som dränerar och nöter ner. Crister Enander om en tid som laddas med stora förväntningar.
“Bergmans filmer griper tag i många människor i Chile”
JUBILEUM. Diego Muñoz är en av Chiles mest omtyckta filmkritiker. Han recenserar för landets största dagstidning El Mercurio, driver den populära podden Flimcast, syns i tv-rutan och skriver filmmanus. Marcus Nilsson träffade honom under Bergmanveckan i Santiago.
Vi är alla ett kollage av allt
SKRIVANDE. Inom oss ligger stora, okända världar. Det är därifrån det sipprar ut när vi skriver.
Stukade drömmar och allmän desillusion
KORTRECENSION. “Fantasierna om ett bättre liv bortom horisonten är universellt allmängiltiga. Olivia Cooke gör en stark tolkning av unga Katie, som lever i en solkig miljö där hennes predikament illustrerar det sociala arvets obönhörlighet.” Björn Gustavsson recenserar Katie Says Goodbye.