Bra föreställning, trots frågetecken
TEATER. Lena Torquato Lidén har sett den aktuella pjäsen “Tusen år hos Gud” av Stig Dagerman, på Göteborgs dramatiska teater. Hon gillar föreställningen men tycker ändå att den lämnar en del övrigt att önska.
Oklart budskap i annars välspelat drama
FILM. ”Manuset till Empire of Light hade behövt en rejäl omarbetning. Framför allt finns två grundläggande frågeställningar att besvara: vad är Mendes budskap? Och hur vill han gå tillväga rent manusmässigt för att förmedla sitt budskap?” skriver Filip Hallbäck.
“Caligula” fascinerar men djupet saknas
TEATER. Lena Torquato Lidén har sett “Caligula”, på Göteborgs stadsteater och fascineras av vissa inslag men saknar ändå ett verkligt djup i föreställningen.
Allegori över rasismen i Rumänien
FILM. “Mungiu försöker inte konstruera renodlade motsättningar mellan godhet kontra ondska, utan öppnar istället ett fönster ut mot ett allegoriskt berättande om livet i rumänska byar mitt i globaliseringens tidevarv”, skriver Filip Hallbäck som sett den nu aktuella filmen “R.M.N – Kall vinter”.
Hjärtskärande om två tonårskillars vänskap
UNGDOMSSKILDRING. Filip Hallbäck är imponerad av regissören Lukas Dhonts förmåga att uttrycka sig via ett poetiskt bildspråk i ungdomsskildringen “Close”.
Cate Blanchett i sitt livs roll
DRAMA. “Tár får högsta betyg av mig, tack vare Fields besinningsfulla insatser som regissör och manusförfattare. Men från början till slut är detta Blanchetts film, som här har gestaltat ett demoniskt geni,” skriver Filip Hallbäck.
Mästerligt regisserad film om kvinnlig frigörelse
DRAMA. Filip Hallbäck gillar Sarah Polleys tilltro till publikens intelligens: “Vår förmåga till empati behöver inte alltid vara avhängig vår visuella erfarenhet.”
Spansk tv-serie på tomgång
MELODRAM. “Jag vill känna sympati, men känner mestadels bara frustration över rollfigurernas beteenden,” skriver Filip Hallbäck, som sett den Netflix-aktuella tv-serien “Todas las veces que nos enamoramos”.
Subtil samhällskritik i iransk film
GRÄNSÖVERSKRIDANDE. Filip Hallbäck anser att det “genom filmen pågår ett klurigt spel med åskådaren” då berättartonen i filmen är komplex på flera nivåer och “gränserna mellan det fiktiva och det dokumentära suddas ut.”