KORTESSÄ. Carsten Palmer Schale skriver om en klassisk litterär gestalt, nämligen Cervantes berömda romanfigur Don Quijote och hur Graham Greene skapade en modern motsvarighet. Framför allt handlar det om svårigheterna med att gestalta en människa som är alltigenom god.
ESSÄSERIE. ”Om liv och litteratur” är en essäistisk svit i tio delar där Gunnar Lundin med aforistisk spänst reflekterar över litteraturen och dess relation till verkligheten.
PROSA. Även om Civilisationer av Laurent Binet stundtals känns som långrandig fanfiction skriven av en historienörd, så är det åtminstone en skicklig nörd som håller i pennan, anser Anna Remmets.
ROMAN. Trots allt är läsningen av Rushdies senaste roman Quichotte lite som att spisa en måltid där det mesta består av bilder, eller bilder av bilder, av maten. Det är inte enbart tillfredsställande, skriver Nette Wermeld Enström.
LITTERATUR. I tisdags skrev Lis Lovén om Sveriges avsaknad av litterär kanon. Nu replikerar Ivo Holmqvist. “England, Tyskland, Spanien och Italien saknar en Selma Lagerlöf, en Strindberg, en Stiernhielm, och – för att ta till de något nyare – en Dagerman, en Kerstin Ekman, en Sven Lindqvist, raden är förstås nära nog oändlig,” skriver han.
KANON. Lis Lovén jämför sina erfarenheter från Storbritannien med upplevelsen av att leva i Sverige, ett land där det verkar saknas en litterär kanon. Varför har vi ingen motsvarighet till Shakespeare?
TEATER. Med skådespelare i vanliga kläder och en uppläsare som mitt på den alltmer blodiga scenen reciterar ur boken känns det närmast som improvisationsteater med en förkärlek för splatter, skriver Lena Torquato Lidén, efter att ha sett Don Quijote Into the Violence på Folkteatern i Göteborg.
