POP. För en tid sedan skrev Lena Torquato Lidén här i Opulens om Way Out West. Under festivalen passade hon på att intervjua den mångsidiga artisten Gloria de Oliveira. Det blev ett samtal om Brasilien, poesi och de Oliveiras atmosfäriska musik.
PANDEMIN. “Till och med Bolsonaros traditionella väljare, de evangelikala kristna, håller på att undersöka möjligheterna att avsätta honom via en politisk dom”, skriver Ana Valdés.
LITTERATUR. I Marianne Sandels bok António Vieira med undertiteln en högrest gestalt i 1600-talets Portugal, övriga Europa och Brasilien får vi en fullödig introduktion till Vieiras märkliga levnad, hans verksamhet som präst och missionär och hans starka personlighet, skriver Thomas Almqvist.
IMPERIUM. “Möten, röster och historier flätas ihop till intressanta och kunskapsrika helheter, ibland med riktigt skarpa analyser även om boken är journalistisk snarare än akademisk”, skriver Erik Cardelús om Där solen aldrig går ner av Henrik Brandão Jönsson.
FOTOKONST. Claudia Andujars fotografier är ett rop på hjälp för att skydda Amazonas och dess urbefolkning, skriver Anne Edelstam som har sett en aktuell utställning i Paris.
GLÖD. Han Kang lyckas fånga det obskyra och obegripliga med människans natur på ett så magiskt sätt att du kanske, kanske, får ny glöd, skriver Nellie Skute.
HEGEMONI. Jag har läst samma nyhets- och debattartiklar om Kinas övervakningssystem och lagstiftning. Vad som är sant eller inte sant är svårt att avgöra. Men nog borde vi stanna upp en stund och reflektera över den ekonomiska krigföring USA och dess vasaller just nu bedriver, skriver Ulf Karlström i en replik till Sofia Nerbrands krönika…
BOLSONARO. “Det omedvetna språket blundar för utrotning av Amazonas befolkning och förstörelse av luften vi alla andas” skriver Cecilia Persson. Genom Jair Bolsonaros ledarskap håller dystopin redan på att bli verklighet i Brasilien, varnar hon.
LOJALITET. Ska vi överge vår nationella identitet? Nej, jag kan vara lojal med min familj, min by, min stad, mitt land, men även med min världsdel och med min planet, skriver Hans Leander från Demokrati utan gränser.
