REAKTIONEN. “De illasinnade gastarna är självklart bara minnen. Men de har provocerats fram av dominerande politiska viljeriktningar i mitt nya hemland som påminner om dem som hör ihop med det helvete jag flytt ifrån”, skriver Haris Agic om Tidöavtalet och det så kallade paradigmskiftet.
OFREDSTIDER. “Att se hur våra politiker väljer att agera under krigshot har om inte annat gjort det tydligare vilka som vill vårt land väl”, skriver Myra Åhbeck Öhrman.
UPPÅNER. “Det finns en svidande ironi i att Orwell på grund av en bok som till stor del handlar om hur fördummande av språket används för att förtrycka folket, själv får sitt namn missbrukat på precis det sättet”, skriver Myra Åhbeck Öhrman om den populistiska högerns alla feltolkningar.
RETRO. I dessa ideologiskt urvattnade tider när det är vilset i alla fall till höger och trångt i mitten kanske det är dags att hämta upp något edgy och mindre polerat samt murrigt från det vilda 70-talet. Får jag föreslå att Ulf, Ebba och Jimmie svidar om till tv-serien Tårtan med Frasse, Hilding och Janos.…
MEDIEKRITIK. ”Givetvis är det en förolämpande term men det finns igen anledning för programledare och nyhetsreportrar, inte ens inom public service, att slå den meningsmotståndare som använder begreppet på fingrarna.” Opulens chefredaktör Stefan Bergmark om begreppet ”blåbrun” och hur medierna under flera valrörelser haft svårt att förhålla sig till SD.
GRUPPTÄNKANDE. “Att ständigt ge akt på skillnader som vithet och icke-vithet, rasifiering och andrafiering riskerar att skapa osämja och konflikter, splittring där sådan inte finns från början”. Erik Cardélus funderar på om vi lever i det neurotiska färgseendets tyranni eller tvärtom bör tänka mer på färgbeteckningar.
Regeringskrisen i midsomras visade upp de blåbrunas taktik inför valet 2022. Sanningen är att de står enade och att SD:s syn på Sverige är en grundsten i bygget. Intressant är att man väljer en taktik som till stora delar har hämtats från USA:s 45:e president, Donald J Trump.
