SVEPANDE. Claire, som havets ljus framstår som ett klassiskt exempel på en roman där författaren har velat fånga en plats och ett samhälle på bokens sidor, men hemfallit åt svepande rörelser som resulterat i en ganska platt och skissartad berättelse, skriver Anna Remmets.
OFÄRDIGT. Nina Wähä berättar inte färdigt, hon ger oss bara ett smakprov, det är som att bli snuvad på konfekten, tycker Carolina Thelin som har läst den nya romanen Testamente.
UPPRIKTIGHET. “Elvira Lindos genomgående kvinnliga perspektiv underifrån i samhället är brutalt i sin avslöjande uppriktighet”, skriver vår recensent Thomas Almqvist om hennes roman Allt jag har kvar av livet.
KRAFTFULLT. Nattfjärilen heter en aktuell roman av Katja Kettu. Elisabeth Brännström har läst den och finner “en skildring som med sitt kraftfulla ständigt växlande språk styr läsarens resa genom tiden och den finsk-ryska vildmarken utan att någonsin förlora takt, rytm eller känsla.”
NOVELL. ”Ingen vill vara ensam för länge men jag anstränger mig inte för att få vänner, man blir bara besviken”, så svarade han när hon frågade varför han så ofta åt sin lunch ensam i universitetets matsal.
FRAMTIDSMEDIUM. Virtual reality har på allvar tagit steget in i filmens värld. Karolina Bergström funderar på vad tekniken kan tänkas innebära för filmmediet och för vårt seende.
MELLANMÄNSKLIGT. “Genom berättelsen om Parisavtalet agerar fler människor i kosmopolitisk anda och genom ekonomiska aktiviteter uppstår berättelser om problem rörande utsläpp och säkerhet. Den mänskliga globaliseringen har med tiden inneburit nya behov av berättelser och institutioner”, skriver Vladan Lausevic.
