Gripande och närgångna noveller
PROSA. Inte så sällan lyckas Terézia Mora formulera en skarp sanning om kärleken och människorna i Aliens, som är en smärtsam och gripande novellsamling, skriver Thomas Almqvist.
Vacker och kompetent debut
PROSA. Detta är en kompetent, vacker och språkmässigt intressant debut, skriver Elisabeth Brännström, som läst Anna Järvinens Dröm natten till idag.
Essä: Några trådar i en oändlig väv
GENERATIONSFLÖDEN. “Min upplevelse vid läsningen är starkt präglad av en känsla av att jag är förvisad till åskådarplats eller till att vara del i en livlös fondkuliss”, skriver Rabbe Kurtén i sin essä om Lydia Sandgrens omdebatterade roman Samlade verk.
Slender
PROSA. I dag har vi nöjet att presentera en drömsk novell av Ellen Bergqvist.
Roman om svunnen tid
SVUNNEN TID. På det stora hela är det här en sympatisk, men lite för blek skildring av en svunnen tidsperiod som hade varit betjänt av lite mer blodfulla, levande karaktärer och mer uttrycksfulla och känsloladdade dialoger, skriver Elisabeth Brännström som läst Kurt Bäckströms roman Hoppet är vår vän.
Från en kobbe i Bohuslän: Skriva liv
SKRIVANDET. Jag skulle förresten kunnat kalla mina uppslag för omöjliga eller ”nakna” memoarer, och ursäktat mig med att de naturligtvis är subjektiva, och att det som kan komma att stå i dem bara är vad jag själv ansett vara ”verkligt”. Men det skulle bara ha betytt ett försök att vilseföra eller blidka den presumtive läsaren,…
Att nå in till hemligheter
SKARPSYNT. “Hon är uppmärksam på människors beteenden och rent av skarpsynt när det gäller att analysera relationer och frilägga deras anatomi. “Bo Bjelvehammar har läst Doris Dahlins nya roman Ogjort.
Ömsint berättarkonst
VÄLSKRIVET. Boken är välskriven och fint översatt av Klara Lindell. Trots att berättelsen inte alltid berör skriver Sally Rooney smart och skarpt, varmt och med stor ömsinthet gentemot karaktärerna och deras olika förmågor att handskas med livet, skriver Camilla Carnmo.
Läsvärd återutgivning
SPRÅKKÄNSLA. Ibland är berättelserna lite väl saktmodiga och jag kommer på mig själv med att vilja ha något mer som driver dem. Men Pascual Söderbaums känsla för språk och stämningar gör att hon ändå har min fulla uppmärksamhet, skriver Anna Remmets.