TV-SERIE. Måhända är Watchmen inte en tv-serie för alla, men för den som gillar mörkt dystopiska och komplexa scenarion och uppdateringar av superhjältekonceptet, samt samhällskritiska inslag så är detta verkligen sevärt, skriver Clemens Altgård.
HBO Nordic
Del 1-9
Av Damon Lindelof, med bl a Regina King, Don Johnson, Tim Blake Nelson, Louis Gossett Jr, Jeremy Irons, Jean Smart, Yahya Abdul-Mateen II, Hong Chau och James Wolk.
När den grafiska romanen/serieromanen Watchmen (Väktarna) publicerades 1986-1987 av DC Comics bidrog den starkt till att höja den kulturella statusen för tecknade serier. Upphovsmännen Alan Moore och Dave Gibbons lyckades skapa en fascinerande berättelse om maskerade superhjältar med komplicerade och rent av obehagliga personlighetsdrag. Därtill skapade duon en helt egen värld, ett slags satirisk alternativ verklighet, genom att använda sig av kontrafaktisk historieskrivning.
De färgstarka gestalterna och den synnerligen intrikata, ickelinjära berättelsen dök omsider upp i en filmversion 2009 i regi av Zack Snyder. Men särskilt lyckad var inte filmatiseringen. Jag minns den som något av en besvikelse.
Därför var jag skeptisk när jag först hörde talas om en tv-serie på HBO baserad på Watchmen, inte minst med tanke på att Alan Moore överhuvud taget inte haft med produktionen att göra på grund av en rättighetstvist.
Mitt intresse väcktes emellertid när det framgick att HBO:s Watchmen skapats av Damon Lindelof som har Lost och Leftovers på sin meritlista.
Den här gången blev jag inte besviken.
När det gäller skådespelarna så rör det sig genomgående om utmärkta prestationer och inte minst Regina King briljerar i rollen som Angela Abar, en poliskommissarie som också uppträder som den maskerade hämnaren Sister Night i nunne/ninja-dräkt.
Tv-serien ska ses som ett verk helt i sin egen rätt. Den knyter an till Moores och Gibbons serieroman, men detta är en renodlad fortsättning och handlingen i tv-serien tilldrar sig cirka 30 år senare. Konceptet med en alternativ version av nutiden upprätthålls förstås. USA:s president heter Robert Redford, den digitala revolutionen med internet och mobiltelefoni har inte ägt rum, Vietnam är en del av USA eftersom amerikanerna vunnit Vietnamkriget, för att ta några exempel.
Det finns också ett huvudtema i Lindelofs Watchmen som adderar något väsentligt – nämligen rasismen i USA. Redan i första avsnittet manifesteras detta med emfas, genom en flashback till 1921 och raskravallerna i Tulsa. Ja, Lindelof har också gjort en förflyttning i geografin. Medan handlingen i serieromanen huvudsakligen tilldrog sig i New York så är nu Tulsa i händelsernas centrum. Det görs också avstickare till så exotiska platser som Vietnam och till en av Jupiters månar. Samt fler tidsresor från den fiktiva samtiden till ett historiskt USA, bland annat med hjälp av en drog kallad Nostalgia.
I vanlig ordning ska jag inte förstöra någon läsares nöje genom att återberätta delar av handlingen. Den här serien har en skickligt sammanvävd intrig där överraskningar väntar. Allt är inte vad det synes vara och det bidrar starkt till en fängslande upplevelse.
Stöd Opulens - Prenumerera!
När det gäller skådespelarna så rör det sig genomgående om utmärkta prestationer och inte minst Regina King briljerar i rollen som Angela Abar, en poliskommissarie som också uppträder som den maskerade hämnaren Sister Night i nunne/ninja-dräkt. Vi får också se Jeremy Irons i en synnerligen bisarr roll, som godsägare med klonat tjänstefolk. Men som sagt är inte allt riktigt vad det synes vara…
Måhända är Watchmen inte en tv-serie för alla, men för den som gillar mörkt dystopiska och komplexa scenarion och uppdateringar av superhjältekonceptet, samt samhällskritiska inslag så är detta verkligen sevärt. Därtill är Watchmen en estetisk njutning i visuellt avseende.
clemens.altgard@opulens.se
