Vibrerande motsättningar

FÖRBJUDEN KÄRLEK. Lena Torquato Lidén ser en fin film om uppväxt, frigörelse och kärlek över gränser.

Pure Hearts
Regissör: Roberto De Paolis
Italien 2017

Agnese är en blek och vacker sjuttonåring som bor i Rom. Hon är med i en liten katolsk församlings ungdomsklubb där man bland annat diskuterar att skaffa kyskhetsring, precis som Miley Cyrus, känd som Hannah Montana på Disney Channel. Men här är det kanske lite mer allvar. Pressen att vara en fin flicka är stor från hennes ensamstående mammas sida.

Filmen börjar med en vild jakt som har med detta moraliska dilemma att göra. Mamman har tagit Agneses mobil, eftersom hon inte vill att hon ska kunna göra några dumheter. Men flickans integritetsvilja driver henne att stjäla en billig mobil i ett köpcentrum. Vakten Stefano som jagar och får tag i henne är lite äldre, och till slut ger han efter för hennes bön att inte ta med henne och mobilen tillbaka till affären. Detta blir samtidigt slutet för det jobbet. Stefano får i stället får ägna dagarna åt att vakta parkeringen bredvid det romska lägret, men utan att lyckas särskilt bra; han är tuff men inte tillräckligt hård för att hålla dem bakom sitt staket.

Ödet har dock bestämt att Selene Caramazza som Agnese och Simone Liberati som Stefano ska mötas igen, för till just detta romska läger kommer Agnese och hennes församling för att göra volontärarbete. De möts igen, även om Stefanos blick på Agnese genom staketet är skeptisk. De står verkligen på olika sidor. Agnese tvekar och kämpar med sina känslor gentemot mamman respektive Stefano, och det är inte självklart att hon ska utforska sitt intresse för Stefano. Mammans sätt att kontrollera hennes rörelser är inte väsensskilda från svartsjuka i en kärleksrelation, och den naturliga oro en mor känner inför sitt barn går över många gränser.

Det här är en fin berättelse om frigörelse och uppväxt. Vi får möta fattigdomen i Europa genom Stefanos familj och vänner, som lever i utkanten av samhället med knappa resurser. De lever inte på vanliga jobb, utan säljer knark eller rånar andra som försöker kämpa för sitt uppehälle. Det finns en kyla och en cynism i Stefanos värld, men hans vilja att arbeta och tjäna sitt uppehälle utanför subkulturen säger mycket om honom som person. Han är i grunden en god människa som saknat rätt förutsättningar. Han vill följaktligen också hålla sina vänner utanför sitt arbete, men dessa försöker reta och locka honom tillbaka. Att han är knegare är inte uppskattat bland dem han lämnat kvar i kriminalitet, och att vara vakt är i vännernas ögon i princip samma sak som att vara snut.

Agnese å sin sida är överbeskyddad på ett sätt som gör henne sårbarare än vad hon skulle behöva vara. Hennes huvud är fyllt av dilemman och ångest som alla förbud har skapat i henne, och hon vet inte vad hon själv vill eller behöver.

När de till slut möts suddas alla gränser ut. Deras kärlek är trevande, osäkerheten vibrerar på filmduken. Regissören Roberto De Paolis menar att han följt med filmens huvudpersoner och blivit en del av dem, för att sedan ge dem fysiskt utrymme att röra sig framför kamerorna som de vill och improvisera fram sina repliker. Det är inte svårt att leva sig in i den enkla men fina berättelsen och tänka på hur det känns att träffa sin första kärlek och inse att känslorna är besvarade, oavsett om de är tillåtna.