Underhållande pjäs om Mary Shelleys liv

TEATER. Lena Torquato Lidén har sett ”Mary Shelleys värld” på Göteborgs Stadsteater och finner att föreställningen är både underhållande och komiskt medryckande.

Föreställningen ”Mary Shelleys värld” är baserad på skräckförfattarinnans liv men betydligt mindre skrämmande än vad jag kanske hade tänkt mig. Tvärtom är det en fartfylld, komisk och lätt historia där tiden flyger iväg och där författarinnan uttrycker ånger över det monster hon skapat för att vinna en tävling i att skrämmas vid ett besök hos Lord Byron i Schweiz.

På scen ser vi en stor ensemble där alla gör sitt yttersta i sina väl utmejslade roller även om Marta Andersson-Larson – som spelar den unga rebelliska Mary Shelley, Victoria Dyrstad som Jane “Claire” Clairmont, Marys styvsyster som tanklöst följer med när Mary Shelley rymmer med Percy ypperligt spelad av Alex Jubell, imponerar allra mest. Deras friska framförande av en egentligen ganska oansvarig och dekadent bigamirelation är otroligt övertygande.

Det som hade kunnat vara en sliskig historia blir vackert. Den hyllar äventyret i att skaffa sig erfarenheter, följa livets nycker och låta den blinda kärleken leda mot alla odds.

Vi får även möta den äldre författarinnan när hennes make varit död i många år och förklarar för deras gemensamma son hur livet var och hur hans storasyster dog som mycket liten. Det blir däremot uppenbart att sonen funderar över om hans far brydde sig om honom. Han vill så gärna att det ska ha varit så att han skriver ett låtsat brev från sin mor till sig själv om ögonblicket då Percy reste iväg på resan han aldrig återvände från.

Det är inte lätt att spela karaktärer som Percy, mannen alla kvinnor vill ha till vilket pris som helst. Men eftersom Alex Jubell har en så hög energi och speciell stil lyckas han trots allt med detta konststycke. Han skänker dem nämligen allihop känslan av att vara förstådda och sedda.

Till och med Marys neurotiska halvsyster Fanny blir förälskad, trots att hela hennes varelse med surt nedåtpekande mungipor och för stor stickad kappa inte får mig att tro att hon är en passionerad själ.

Slutligen finns det många passager i föreställningen med en djupt komisk ådra som alla kretsar kring Anna-Lena Efverman. Hon spelar med extremt pricksäker stil livsfarlig barnmorska som vägrar tvätta händerna och tycker att kvinnorna ska tåla lite smärta och inte skrika så mycket. Hon gör även den lille våldtäktsbenägne bäste vännen till Percy och tre andra biroller. Hennes komiska ådra drar med de andra och man kan se hur ensemblen njuter av sitt spel och skrattar inombords.