Tung men spännande upplevelse

LIVESTREAM. I pandemitider måste teater förmedlas på nya sätt, till exempel i streamad form. Lena Torquato Lidén har sett en aktuell digital föreställning med Folkteatern i Göteborg.

Vi kliver in i ett väldigt alldagligt Teams-möte, fem kvinnor och jag en fredag eftermiddag en iskall aprildag. Sex rutor som stirrar på varandra. Vanligt, nyfiket, avvaktande och lite obehagligt på en och samma gång. Folkteaterns första pjäs i serien som heter Jukebox, helt digitala upplevelser, ska just börja och vi får instruktioner om hur vi ska göra för att se de tre skådespelerskorna genom att “fästa” dem.

Sedan börjar det. De två unga och den äldre syns i varsin ruta och de berättar om olika möten som kvinnor haft med döden. Växlande korta stycken från olika texter som sömlöst vävs in i varandra. Hoppet ner i vattnet för att dränka sig, hur kjolarna till en början blir som en livboj och håller kroppen uppe, men sedan istället blir som tunga säckar fyllda av vattnet som drar obönhörligt ner i dyn och synen av den döda när räddningsmanskapet tagit upp henne.

Den förvirring som inträffar när en annan olycklig undrar vart hon ska gå, på perrongen går hon längst ut och funderar på hur hon ska hoppa, vilken vagn hon vill hoppa mot och hur. Sedan som ett utropstecken mitt i spänningen:

Utan att tänka sig för korsade hon sig…

Rörelsen att göra korstecknet som tillfälligt hindrade sorgen och förvirringen med sin vardaglighet. Dock fortsatte hon sedan och hoppade mot ett godståg som grep tag i hennes rygg med sin fulla kraft och det var först då som skräcken grep henne. Kanske gick det upp för henne bara i det ögonblicket vad som höll på att hända.

Sammantaget är den en tung men spännande upplevelse att se Kvinnor som dör och som alltid i digitala sammanhang hinner man stundvis fundera över om de som spelar, pratar, lever också betraktar mig tillbaka. Hur jag tar emot det som presenteras. Eller om de bara finns i sina roller, som om de var på en vanlig scen och hade publiken två meter framför sig, med sina andningar och sin dödlighet. För i den här tiden är det ju inte utan att en tänker en hel del på just döden. Det är heller inte utan att jag imponeras av hur skickligt det framförs med tanke på att de i eftersnacket berättar att de bara haft åtta repdagar.