TV-SERIE. Det märks att skaparna och manusförfattarna Dagur Kári och Kim Fupz Aakeson har jobbat hårt och länge med rollfigurerna, skriver Christoffer Andersson som gillar den norska tv-serien Welcome to Utmark.
Welcome to Utmark
av Kim Fupz Aakeson och Dagur Kári
HBO Nordic
Welcome to Utmark (2021) är ett enda långt argument för urbanisering och att landsorten inte behöver vara ett dugg bättre än staden bara för att det är småskaligt och lugnare. Kari (Camilla Grønli Hartvig) kommer som ny lärare till Utmark från en större ort i förhoppning om att bli en del av ett litet klokt samhälle någonstans i norra Norden – ack så fel hon kommer ha!
Den enda kloka personen i Utmark är en tolvårig flicka som heter Marin (Alma Günther). Den vuxna befolkningen är en katastrof: en alkoholiserad fåraherde, en samisk man som är hembrännare, en spelberoende polischef, en pastor som gör illa skäl för sin titel, en bad boy-transvestit, en hallick vars fru nyligen dött… Karaktärerna är minst sagt originella i den här svidande, mörka norska serien.
Den alkoholiserade fåraherden Finn (Tobias Santelmann) förlorar sin flickvän, tillika sin dotters mamma, till den betydligt mer karaktäristiska och handlingskraftige hembrännaren Bilzi (Stig Henrik Hoff). Dottern Marin hamnar förstås i kläm därför att mamma Siri (Marie Blokhus) är upp över öronen nyförälskad och pappa Finn är svårt deprimerad och bitter och super mer än någonsin. Det är ett klassiskt exempel på kvinnan som lämnar en velig och tystlåten man för en annan lite mer resolut och handlingskraftig, och som sedan får bita i det sura äpplet.
Det uppstår en konflikt mellan Finn och Bilzi som genomsyrar hela serien, även fast ingen av dem riktigt har tid att verkligen engagera sig i den, därför att så mycket annat händer som kräver deras tankar och tid. Fler konflikter än den mellan Finn och Bilzi får vi ta del av och större delen av Utmarksupplevelsen sitter man egentligen bara och skakar på huvudet över hur stolta, på det irriterande inskränkta viset, vuxna människor kan vara.
Tolvåriga Marin är tittarens moralkompass. Hon är den stackars svampen som suger i sig konflikternas vämjeliga väsen – vissa vuxna kallar konflikterna för ”natur” – och ur henne träder små råd och visdomsord som är solklara för oss men som för de vuxna karaktärerna verkar vara rena grekiskan. Det är störande på ett fascinerande och underhållande sätt. Vilket kanske säger lika mycket om mig som tittare som om karaktärerna?
Det märks att skaparna och manusförfattarna Dagur Kári och Kim Fupz Aakeson har jobbat hårt och länge med rollfigurerna. Förmodligen har de baserat de flesta eller åtminstone några på verkliga personer (så brukar vara fallet i fråga om övertygande karaktärer). Filmiskt är det av det enklare slaget, inga teknologiska utsvävningar som i till exempel Jordbrukarna (2021), med bland andra Jonas Strand Gravli – som gör en biroll i Welcome to Utmark (han verkar vara med i allt norskt som når lite framgång).
Welcome to Utmark tar upp antitetiska teman som vuxna-barn, män-kvinnor, människor-djur, människor-natur och storstaden-landsorten och kokar ihop allt till ett realistiskt och mycket trovärdigt lantliv någonstans i norra Norden, i en by där alla känner alla och ingen egentligen kommer undan med några dumheter fast alla hela tiden försöker. Det är det tragikomiska som hela serien bygger på. Och ett starkt argument för att landsorten knappast är bättre än storstaden.
info@opulens.se
